hannaslillaliv.blogg.se

Jag ligger i soffan och myser under två filtar. Försöker att inte frysa ihjäl och samtidigt vakna till liv. Jag sov stenhårt när alarmet på mobilen ringde förut och Lina hade svårt att få liv i mig. Det regnar. Igen! Tänk vilken torka det var för bara några veckor sedan. Då hade det inte regnat på över en månad, om jag inte minns fel. Nu regnar det varje dag, visserligen med stunder av uppehåll och sol.

Vi ska åka in till Kungälv om en dryg timma. Bara att packa in alla barn (hundarna) i bilen och dra iväg. Lina till Psyk och hundarna och jag följer med in till Kungälv. Dels för att jag ska passa på att duscha hemma där vi har en stor dusch (jämfört med den på landet) och min riktiga duschpall. Och sedan hade det blivit för länge för hundarna att vara utan promenad om vi stannade på landet. Vi ska nämligen hämta mamma klockan tre när hon slutar jobbet efters hon är utan bil. Planering, planering och mer planering. Och anpassningar! 

Lina fick precis ett samtal från en läkare på vårdcentralen. Hon har känt sig extra trött och hängig, tappat mycket hår och varit extra opeppad och nere. Visst grundar det sig i att hon är i en svacka i depressionen, men det var mer än så. Hon har lågt Hb visade det sig. Och lågt järn, nästa ingenting "på lager" i kroppen. Hon lider alltså av anemi och detta ska behandlas på en gång med höga doser järn. Hon har ett Hb på 94. Det är alldeles för lågt och förklarar säkerligen en stor del av den utbredda tröttheten hon känt det senaste. Jag känner med henne. Jag har själv haft lågt Hb i många omgångar. En gång så lågt som 60, vilket är helt sjukt lågt! Men detta går ju åtminstone att behandla (till skillnad från mycket annat) så om några veckor är hon som ny igen! Med tjockare hår, färg på kinderna och sprudlade av energi! Hon kommer hoppa omkring här, glad och galen. Eller inte. Haha.