Jag vaknade strax före klockan två i natt för kroppen värkte så hemskt och sedan kunde jag inte somna om. Då hade jag sovit i bara knappt en timma...! Nu är klockan strax över tre på natten när jag skriver detta.
Kroppen värker fortfarande lika vidrigt mycket och jag är överdrivet febrig och känner hur halsen och lymfkörtlarna svullnar mer och mer. De är alltid som mest svullna när jag kliver upp på morgonen.
Jag behöver egentligen gå och kissa, men jag är så yr och skakig i benen att jag är rädd att jag ska ramla. Min fallrisk är stor i vanliga fall och yrsel och skakiga ben gör inte direkt den risken mindre!
Trots att jag gör den ena avslappnings- och andningsövningen efter den andra och tar till alla sömn-knep som någonsin uppfunnits går det inte. Jag kan INTE sova!
Kropp och hjärna har bestämt sig för att inte somna om och då kan jag inget göra. Bara fortsätta stirra upp i taket eller blunda och försöka drömma mig bort.
Samt försöka hålla frustrationen, ångesten och ilskan sömnlösheten för med sig på avstånd. Fy, vad jag hatar att jag lider av sån svår insomni- sömnlöshet, varenda eviga natt och dag!
Om inte hundarna fanns här bredvid mig, liggandes tätt intill min kropp, hade jag gett upp för längesen. Jag klarar mig inte utan dem, så är det bara.
