De senaste dagarna har det varit väldigt, väldigt varmt. FÖR varmt. Sådär tryckande, svettigt varmt som det ofta blir i Sverige. Den här fuktiga värmen är den sämsta typen av värme för min del. Jag klarar torr värme bättre.
Och att leva instängd i ett sovrum med stängd dörr gör att man snart lever i något som kan beskrivas som en bastu och det är INTE det minsta roligt. Tvärt om! Det är plågsamt. Mycket, mycket plågsamt. Utan min lilla fläkt vet jag inte hur jag hade stått ut, eller om jag ens hade det.
Jag tycker om värme, inte så här extrem värme och torr värme, det gör jag verkligen. Jag tycker om värme mer än kyla och att frysa är otroligt plågsamt för min kropp och påverkar värken och smärtorna mycket dåligt. Så sett är värmen bättre. Men det finns gränser för hur mycket värme jag tål.
Förr var jag mycket mer värmetålig (och tålig mot kylan) men i takt med att jag blivit sjukare och sjukare genom åren har jag blivit mer och mer känslig för både värme och kyla.
Både ME:n och EDS:en gör en känslig för både svår värme och svår kyla. Och jag märker det väldigt tydligt. Jag har väldigt svårt att klara av något av det.
Men men. Jag hoppas verkligen att det blir lite mer behaglig värme de kommande dagarna/veckorna. Hoppas kan man ju alltid göra!
