hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Det är INTE värdigt…!

Om jag var en bil skulle jag vart skrotad för länge, längesedan. Ingen vill ha en rostig gammal bil som inte fungerar.

Om jag var ett djur som levde i det vilda skulle jag vart död för länge, längesedan. I det vilda är det bara de starka som överlever. Inte de svaga och de sjuka.

Om jag var ett djur som levde i fångenskap som tamdjur skulle jag blivit avlivad för länge, längesedan. Djur ska inte lida, de ska inte plågas. Svaga, sjuka djur som har ont och inte mår bra får somna in. Det är det mest humana, det rätta.

Som människa tvingas jag plågas, lida mer än jag trodde var möjligt. Stå ut med extrema smärtor och över hundra svåra symtom varje dag. Någon hjälp går inte att få, ingen lindrig heller. Det är inte värdigt. Det är inte rättvist. Men bara för att jag är en människa, och inte ett djur eller något annat, måste jag stå ut med detta helvete.

Jag tvingas plågas, lida. Bli svagare och svagare. Ingen hjälper mig, ingen tar bort min smärta. Ingen förbarmar sig över mig och släpper mig fri. Det är inte värdigt. Jag önskar att jag vore en bil som blivit skrotad för länge, längesedan.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Vi tänker i samma banor åter igen.
Brukar säga att jag går till en veterinär i stället. De tar bättre hand om sina patienter än våra läkare gör, som vi är tvungna att anlita. De skulle aldrig låta oss lida som vi gör. Det är inte värdigt för ett djur att lida, men tydligen för en människa. Christer brukar också jämföra med trasiga jämföra med trasiga rostiga bilar. De tas om hand mer än vi blir omhändertagna. En bilreparatör skulle aldrig bara måla över rosten, de skulle fixa den innan det lackas om. Vi får mediciner många gånger utan att läkare vet om de fungerar eller inte
. Utan att ta reda på orsaken. Som vanligt beskriver du vår situation precis som den är. Vår vardag som vi ska ta oss igenom på egen hand. Varje minut, timme, dygn för dygn. Och åren bara rinner iväg. Det är vår verklighet. Men vi kämpar tillsammans varje stund på dygnet. Tack för att du alltid sätter ord på hur det är att leva ett icke värdigt liv. Stor varm kram🤗 Min kloka underbara Hanna, min hjärtevän.Älskar dig❤️❤️👩‍❤️‍💋‍👩😘❤️🐶❤️💙💙💙I- M

Svar: Det förvånar mig inte det minsta att vi än en gång tänker väldigt lika! Ja, jag håller med dig i allt det du (och C) säger/skriver!
Det är helt enkelt INTE mänskligt att plågas så svårt som vi plågas varenda eviga dag, natt, minut och sekund.
Men vi ger inte upp! För våra familjer behöver oss och vi behöver varandra!
Därför måste vi fortsätta kämpa vidare tillsammans!
Många stora kramar och all kärlek till dig <333 <333
Hanna Andersson