Jag vaknade strax före två för kroppen värkte så hemskt och sedan kunde jag inte somna om. Då hade jag sovit i bara drygt en timma...! Kroppen värker fortfarande lika vidrigt mycket och jag är överdrivet febrig och känner hur halsen och lymfkörtlarna svullnar mer och mer. De är alltid som mest svullna när jag kliver upp på morgonen.
Jag behöver egentligen gå och kissa, men jag är så yr och skakig i benen att jag är rädd att jag ska ramla. Min fallrisk är stor i vanliga fall och yrsel och skakiga ben gör inte direkt den risken mindre! När Lina bodde här hemma och hon vaknade på natten och jag var vaken brukade jag passa på att gå med när jag har någon att hålla i.
Nu är jag on my own när Lina inte längre bor här hemma. Det blir inte heller enklare för mig att gå de få meterna till toaletten mitt i natten när jag har så dåligt mörkerseende. Jag ser så gott som ingenting i mörkret. Ändå är jag galet ljuskänslig. Undrar hur det går ihop?!
Trots att jag gör den ena andningsövningen efter den andra och tar till alla sömn-knep som någonsin uppfunnits går det inte. Jag kan INTE sova! Kropp och hjärna har bestämt sig för att inte somna om och då kan jag inget göra. Bara fortsätta stirra upp i taket eller blunda och försöka drömma mig bort. Samt försöka hålla frustrationen, ångesten och ilskan sömnlösheten för med sig på avstånd. Fy, vad jag hatar insomni- sömnlöshet!
Har du inte fått en rollator så tycker jag absolut att du ska prata med arbetsterapeuten om att få en sådan! Även om du bara behöver/kan använda den på natten så fyller den ändå sin funktion mer än väl❤️ För det blir ju inte direkt lättare att försöka sova när man är jättekissnödig…🙄 Du kan med fördel montera en batteridriven lampa, med milt sken, på rollatorn så att du inte behöver gå i blindo, då borde du lyckas minimera fallrisken nattetid åtminstone!😇