hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Igår togs stripesen bort och byttes ut mot tejp istället! 🤕

I måndags, alltså i förrgår, för två veckor sedan opererades jag. Tänk att det redan har gått mer än två veckor sedan! Det är otroligt så fort tiden går. 
 
Igår duschade och tvättade jag håret med mammas hjälp och då satt stripesen på och agerade skydd för operationssåret, som inte är ett sår i den bemärkelsen längre, och såg till att inte vattnet kom i direkt kontakt med det nu ihopläkta såret. 

När vi kom ut från duschen gick jag åter och la mig i sängen och mamma satte sig på en pall bredvid sängen, redo att ta hand om mig och mitt ihopläkta sår på halsen.
 
När stripesen var blöta hade de släppt lite i kanterna och de satt inte längre fast lika hårt på huden som de gjorde när de var torra. Det gick därför hyfsat smärtfritt och enkelt att dra loss dem. 

Det nu läkta operationssåret ser ut ungefär så som man kan förvänta sig att det ska de ut efter två veckor. Det är alltid positivt. Inte minst när det gäller mig! 

Såret syddes ihop med sådana intercutana stygn, alltså stygn som ska lösas upp av kroppen när det gått ungefär två veckor, vilket det ju har nu, lite drygt. 

Min erfarenhet av sådana här stygn som ska försvinna, lösas upp, av sig själva är att det alltid finns något/några stygn som inte alls har löst upp sig. Antingen för att de sitter fast i en sårskorpa eller på grund av något annat. 
 
Och ibland kan man tro att alla stygn är borta, att de löst upp sig, men så kommer det upp ett stygn efter x antal veckor. De kommer då upp i en form av en finne. 
 
Istället för att sätta på nya stripes satte mamma på en särskild tejp. Kirurgtejp, kallas den. Det är bra att ha tejp över det så gott som helt läkta såret för att skydda. 
 
Dessutom agerar tejpen skydd mot solen när det sitter där och det är bra. Inte för att jag brukar vara ute i solen, men ändå. Det är bra att ha ett ordentligt skydd över det ihopläkta såret ändå. 
 
Tack så mycket för all hjälp, min älskade, duktiga och skickliga Sjuksköterske-mamma! Stort tack för både hjälpen med dusch och tvätt av hår och för hjälp med omvårdnaden av operationssåret. Stort tack mamma! ❤️❤️❤️ 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Så fint det ser ut😍 Vet hur svårt det är för sår att läka på oss. Känner igen det här med stygnen. Sist fick en läkare ta bort en rest av den. Men skönt att du slapp åka iväg för att ta bort stygnen. Det är verkligen skönt att du har så duktig sköterske-mamma. Det är du så värd.Allt som underlättar för dig är guld värt. Det känns tryggt med din mamma och resten av familjen som är så omhändertagande om dig. Jag önskar bara att du kunde få lite sömn och vila från all utmattning och smärta. Stor varm kram. Älskade hjärtat❤️❤️‍🩹❤️🐶❤️🤗👩‍❤️‍💋‍👩😘💙💙💙I-M