Jag ligger ner här i sängen när jag skriver detta. Klockan är tre på natten och jag har inte sovit något hittills i natt och jag tvivlar starkt på att jag kommer få någon sömn på resten av natten. Det är så gott som omöjligt för kroppen att somna när man mår så här totalt katastrofalt dåligt och hjärnan är full av stress och hjärtat bankar hårt.
Hela kroppen skakar okontrollerat och svetten rinner samtidigt som jag fryser. Jag är så yr att jag känner mig onykter och mjölksyran i kroppen är så kraftig att den känns i hela kroppen och får varje muskel att väga ett ton.
Utmattningen är så svår och kraftig att jag är förlamad. Jag kan inte röra mig. Fingrarna rör sig som i slow motion och bildar dessa ord, det är en riktig kraftansträngning att skriva och jag måste blunda med ena ögat för att inte se dubbelt. Att jag lyckas få ut ett blogginlägg varje dag är ett mindre mirakel och jag är så tacksam att det överhuvudtaget går.
Kroppen skriver av värk. Smärtorna är fullkomligt vidriga och huvudet gör katastrofalt ont. Jag vill gråta, men har ingen ork till det. Jag skulle behöva gå och kissa. Men det går inte. Benen bär mig inte och dessutom går de inte att röra sedan ett tag tillbaka. Detta på grund av både mjölksyran och den fullkomliga utmattningen som ligger som ett täcke av bly över hela min kropp.
Nu ska jag lägga bort telefonen, min lilla och enda kontakt med omvärlden, och försöka vila. Sova är ju något av en omöjlighet för mig och min stackars stressade hjärna och värkande kropp. Jag kallsvettas och det sticker, pirrar och kliar över hela min kropp och det öga jag tittar på börjat få synbortfall.
Det är bara att lägga bort mobilen illa kvickt, blunda och försöka överleva även denna natt. Livet leker...verkligen inte...
😢Mitt älskade lilla hjärta så ont det gör i mig att läsa hur du lider. Det är inte mänskligt att du ska ha det så här. Jag har också riktigt tuffa dagar nu, men kan inte mäta mig med dina snärtor. Blev inte mycket sömn för mig i natt heller. Det kändes som jag låg på ett betongblock i sängen. Jag känner igen det här med benen. Det började i oktober förra året och blir bara värre. Nu kan jag inte heller stå upp eller ännu mindre gå. Jag har inte vetat vad som hänt med den. Försökte förklara för min läkare, det gick ju inte alls. Sen slog det mig att många skrivit om mjölksyra. Jag har aldrig haft det tidigare så jag visste inte hur det kändes. Men nu när du förklarar förstår jag att det är det jag har drabbats av. Plus komplikationer med magen så jag kan inte äta. Men allt du drabbats av har jag aldrig varit med om att någon måste stå ut med. Jag hoppas att du kan få en liten blund i ögonen under dagen. Jag älskar dig min finaste underbara vän och kämpe. Vet inte vad jag ska göra för att få dig må något bättre. Önskar att jag visste. Varma kramar hjärtat❤️❤️❤️🐶❤️👩❤️💋👩❤️😘🌷💕🌷💞🌷🌸I-M