hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Torsdagarnas Lunchsällskap! 🐶❤️

Varje vardag, måndag till fredag, behöver Trisse komma  på en lunchpromenad. På måndag till onsdag är det våra älskade grannar (det äldre paret som bor i ett av de två husen bredvid oss) som tar ut honom på promenad på lunchen och det fungerar hur bra som helst! 

På fredagar är det lite olika vem som tar ut honom. Ibland är det morfar och  är det våra kära grannar som tar ut honom då också. Men så är ju min älskade mamma ledig varannan fredag också (eller nästan varannan fredag!) och då är det ju såklart hon som sköter alla promenader den dagen. 

Så vad händer då på alla torsdagar? Jo, på torsdagarna träffas vi som kallar oss för Lunchsällskapet! Det är pappa, som går ut och går med Trisse en promenad innan han kommer in och äter lunch tillsammans med mig!
 
På torsdagar då jag äter lunch med min älskade pappa, och Trisse, är den enda dagen måndag till fredag (förutom när mamma är ledig) som jag äter lunch. Det gör jag inte annars.
 
Alla övriga dagar äter jag enbart frukost med mamma klockan kvart i sex på morgonen och sedan kvällsmat vid halv åtta/åtta på kvällen. That's it. Det är allt jag orkar. 

Torsdagarna med sammankomsten av Lunchsällskapet betyder mycket för mig. Det är så mysigt att träffa samt äta lunch med pappa och Trisse är otroligt glad att få se hans morfar hemma en tid på dagen då han egentligen inte ska vara hemma. 

Vår älskade lille Trisse pojk! Jag skulle inte klara mig i så mycket som två sekunder utan honom, det är ett som är säkert! 🐶❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Vilka härliga och mysiga rutiner ni har. Något att vänta på varje vecka. Du behöver all glädje som du kan få. Av Trisse, familjen och grannar. Du har verkligen många omkring dig som vill dig det bästa. Ha en dag min vän och njut av din lunch med pappa.❤️🐶❤️👩‍❤️‍💋‍👩😘🌷🌻🦋🐝🐞💐I-M

Svar: Ja, det har vi. Precis. Ja, det har jag och det är jag så glad och tacksam över. Ha en dag, älskade finaste Ing-Marie <333 <333
Hanna Andersson

2 maria
skriven :

Jag läser din fina blogg varje dag!
Undrar, orkar du se någon serie eller nåt eller sover du och slumrar hela dagarna?
Jag hoppas du kan se nåt så du får tiden att gå innan de andra kommer hem.
Ha det så bra

Svar: Tack så mycket för det! Det gör mig väldigt glad att läsa det. Stort tack! <3 Jag gör varken eller! Jag kan definitivt inte titta på någon serie eller film eller liknande. Jag har telefonen av i absolut största möjliga mån från klockan sex på morgonen (efter att jag ätit frukost med mamma innan hon börjar jobba) till klockan sju-åtta på kvällen då jag blir hämtad från mitt sovrum för att byta sängen mot soffan så jag får i mig lite mat och vatten att dricka.
Jag varken sover eller slumrar på dagtid precis som att jag har lika svårt att sova och slumra på nattetid. Sömnlösheten är verkligen ett stort, stort problem för mig och jag är vaken dygn i taget. HELT vaken alltså.
Så jag får inte tiden att gå på något sätt alls, dessvärre. Både dagarna och nätterna är totalt evighetslånga. Tyvärr. Det är väldigt jobbigt. :(
Tack så mycket, ha det så bra du med! Och tack så mycket, igen, för att du läser och för din kommentar! Har du fler frågor är det bara att ställa dem så ska jag försöka svara så gott jag kan! :)
Hanna Andersson