Jag brukar normalt sett ta blodprov var tredje månad. Mest för att kolla hur min lever mår. Jag har nämligen dessvärre för höga levervärden och eftersom jag äter så många mediciner behöver levern hållas koll på.
Men i och med Coronan, som ju ställt till det på alla möjliga sätt och vis för sjukvården, har det inte blivit att jag lämnat blod för att kolla min lever på nästan två år. Inte alls bra!
Mamma, pappa och jag var uppe tidigt imorse och med utmärkt teamwork lyckades min skickliga sjuksköterska till mamma ta ett blodprov på mig.
Pappa hjälpte till på ett jättebra sätt och dessutom höll han min hand och kramade den och stöttade mig från början till slut. Han gjorde verkligen detta möjligt.
Det känns så skönt att få dessa blodproverna avklarade. Att det ens gick överhuvudtaget är långt, långt från helt självklart med tanke på hur otroligt svårstucken jag är. Men det gick bra och nu är det ur världen.
Nu är det bara att hoppas att själva leverproverna inte har blivit ännu högre. För det vore inte alls bra.
Det är varken skönt, trevligt eller roligt att bli stucken för att ta blodprov. Men ibland är det nödvändig, som det var idag och nu är det gjort.
Så skönt att din mamma kunde ta provet på dig. Som jag förstod gjorde ni det hemma. Jag har inte heller några kärl kvar att sticka i. Men det blir en ny omgång veckan som kommer. Hemsjukvården kommer hem till mig så jag slipper åka iväg. Hoppas dina prover är oförändrade.Du har verkligen nog med allt som är redan. Ha en dag och fin fredag. Mina tankar är hos dig❤️ Kramar❤️🐶❤️👩❤️💋👩😘🦋☀️I-M