Om jag var en bil skulle jag vart skrotad för länge, längesedan. Ingen vill ha en rostig gammal bil som inte fungerar.
Om jag var ett djur som levde i det vilda skulle jag vart död för länge, längesedan. I det vilda är det bara de starka som överlever. Inte de svaga och de sjuka.
Om jag var ett djur som levde i fångenskap som tamdjur skulle jag blivit avlivad för länge, längesedan. Djur ska inte lida, de ska inte plågas. Svaga, sjuka djur som har ont och inte mår bra får somna in. Det är det mest humana, det rätta.
Som människa tvingas jag plågas, lida mer än jag trodde var möjligt. Stå ut med extrema smärtor och över hundra svåra symtom varje dag. Någon hjälp går inte att få, ingen lindrig heller. Det är inte värdigt. Det är inte rättvist. Men bara för att jag är en människa, och inte ett djur eller något annat, måste jag stå ut med detta helvete.
Jag tvingas plågas, lida. Bli svagare och svagare. Ingen hjälper mig, ingen tar bort min smärta. Ingen förbarmar sig över mig och släpper mig fri. Det är inte värdigt. Jag önskar att jag vore en bil som blivit skrotad för länge, längesedan.
Mina tankar precis. Upprepar dem ofta. Som C säger: blir det något fel på bilen eller får ett stopp så tankar man inte och kör vidare. Bilar tas väl omhand. Jag brukar säga att jag går till ett djursjukhus snart. Där tar de omhand alla sorters varelser med en enorm omtanke. Men vi är ju bara människor som ligger till last för sjukvård och familj.Trots att vi har fantastiska familjer känner både du och jag att vi är en börda och ligger till last för våra nära och kära. Förstår att gårdagen blev jobbig för dig. Om det ändå kunde komma en vändning för oss så vi får ett någorlunda värdigt liv och någon lindring så vi fick lite vila. Allt gott till dig min vän och All min kärlek nu och för alltid. LOVE U❤️❤️👩❤️💋👩❤️❤️🐶❤️😘😘💙💙💙I-M