På helgerna åker mamma och pappa ofta iväg utflykter som sträcker sig över halva dagen. Då är de borta ungefär sex timmar.
Trisse och jag är ensamma hemma då, såklart, och där och då uppstår ett problem. Ett problem som gör att jag inte känner mig som en fullgod mamma åt Trisse.
Och det gör mig såklart väldigt ledsen och otroligt frustrerad över den situation jag befinner mig i på grund av att jag sorgligt nog har drabbats av så många och så svåra sjudomar som tillsammans gör mig väldigt, väldigt sjuk och svag.
Problemet, som jag nämnde, är att jag inte kan ta ut Trisse på en promenad. Jag kan inte ens bara ta ut honom på gatan utanför vårt hus och låta honom kissa några gånger på gräsmattan där.
Det är definitivt ett problem när Trisse och jag är ensamma hemma och jag inte kan ta ut honom. Han är en vuxen hund så han klarar sig några timmar, fyra-fem, om det skulle behövas. Men mer än så känns inte bra att begära av honom.
På många sätt är jag en alldeles utmärkt mamma till Trisse.
På de allra flesta fall, tycker åtminstone jag. Men just detta att jag inte kan gå ut med honom känns väldigt tråkigt och tungt. Och det ställer dessutom till det då Trisse och jag är ensamma hemma, vilket vi ju är väldigt ofta!
På de allra flesta fall, tycker åtminstone jag. Men just detta att jag inte kan gå ut med honom känns väldigt tråkigt och tungt. Och det ställer dessutom till det då Trisse och jag är ensamma hemma, vilket vi ju är väldigt ofta!
Du är den absolut bästa mamman till Trisse. Det dåliga samvetet följer oss ständigt som svårt sjuka och beroende av andra. Trisse är den sista du behöver oroa dig för, så mycket kärlek som han får av dig och familjen. Tror han klarar sig de timmar ni är ensamma. All min kärlek till dig och Trisse❤️🐶🐾❤️🥰👩❤️💋👩🫶❤️💙💙I-M