hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Mitt liv känns otroligt enformigt för det enda jag gör är att vila! 😔🤕

Precis så är det. Mitt liv, mina dagar, känns så enformiga och tråkiga och jobba och ointressanta. Detta på grund av att jag är helt tvungen att ligga i sängen och vila dygnet runt. 
 
Visst byter jag ut sängen mot soffan och vilar där istället en stund varje dag men ändå! Det är så tråkigt så det är inte sant. 

Det gör något med en när man spenderar dygnet runt i en säng (och en soffa en stund) utan att få komma utan för dörren ens på många, många vecko, månader ibland. Det gör som sagt något med en. 
 
Och det får en att tänka och känna och på riktigt börja tro att det inte är tillfälligt, en kort period till det ska vara såhär, på det här viset. Utan det är såhär mitt så kallade liv kommer se ut resten av min tid på jorden. 

Och den tanken gör mig så förtvivlad, stressad, livrädd och panikartad att jag ärligt talat känner att jag måste avsluta mitt liv NU.
 
För jag klarar att leva (överleva) såhär ett tag till, några år till i värsta fall. Men absolut INTE resten av min tid på jorden. Det går INTE. Det finns INTE. 
 
Men så är det ju det där smarta, starka som min vän sa till mig en gång när jag skrev till henne att jag överväger självmord som en sista utväg på grund av att jag lider något så enormt, mer än jag någonsin lidit tidigare. Och jag har lidit något helt fruktansvärt. Hela mitt liv, sedan min första minut här på jorden. 

Det min vän sa till mig var följande: 
- Vet du helt säkert att du aldrig någonsin kommer må bättre? Vet du att du aldrig någonsin kan bli frisk? 
- Nej, svarade jag. För det kunde jag ju faktiskt inte veta. 
- Då får du inte ta livet av dig, så hon. 
 
Att hon sa det till mig har gjort stor påverkan på mig och jag tänker på det varje gång tankarna drar sig åt hållet att jag vill avsluta mitt liv. 

Mitt liv är otroligt enformigt, tråkigt och fullt av ett enormt stort lidande. Men jag fortsätter att försöka överleva, trots mitt extrema lidande som finns med mig varje minut, varje sekund. För vi vet aldrig vad vi har framför oss i livet, vi vet aldrig vad som kan hända i framtiden. 

Och därför och tack vare och för min familj fortsätter jag att stå ut och kämpa på. 


Min älskade Trisse är såklart också en stor anledning till att jag fortsätter att stå ut och överleva. Utan ho hade jag inte klarat mig en sekund till. Det är ett som är säkert. 🐶❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: