hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 26 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Förr tyckte jag om småfåglar. Det gör jag INTE längre...

När Lina och jag var barn spenderade vi mycket tid hos mormor och morfar. Morfar är före detta skogshuggare och han är jägare och vet i stort sett allt som går att veta om skogen och de djur som lever i skogen. När vi ätit middag brukade vi sätta hos i vardagsrummet och titta i olika djurböcker. Oftast en med fåglar. Så läste en av oss texten som stod om en fågel så fick de andra gissa vilken det var. Vi gjorde andra lekar också, några som inkluderade fåglar och några som inte gjorde det.

När vi var utomhus och lekte hos mormor och morfar på deras jättestora tomt brukade morfar förhöra oss om vilka fåglar som lät. Vilket kvittrande som hörde till vilken fågel. Vi kunde identifiera några stycken, nu har jag dock glömt av de flesta tror jag.

Innan MIN hjärna byttes ut mot en ME-hjärna, som jag starkt hävdar inte är min, tyckte jag om fåglarna och fågelkvitter. Det gör jag INTE längre. Till och med det ljudet skär i mitt huvud och det blixtrar i hjärnan och kroppen blir stressad av allt ljud. Fåglarna kör igång med sitt kvittrande redan klockan fyra på morgonen och håller sedan på resten av dagen, ungefär tills det börjar mörkna.

Det här fågelkvittret är tortyr för min hjärna. Det gör så ont så det går inte att föreställa sig det om man inte har svår ME och en ME-hjärna deluxe och lika svåra symtom som jag. Sen är det ju inte enbart fåglarna som låter och torterar mig med allt sitt oväsen. Nej, det gör familjen också. Men skillnaden på dem och fåglarna är att jag inte önskar att familjen ska åka (flyga) tillbaka till Afrika (eller vart de nu håller till när de inte är i Sverige) så fort som möjligt.

Av alla fåglar, stora som små, är Kungsörnen utan tvekan min favorit. De är otroligt mäktiga och speciella och tyvärr akut utrotningshowade. De lever i par hela livet, det tycker jag är fint, att man hittar kärleken och sedan lever hela livet tillsammans med den man älskar. Det drömmer jag om att få uppleva en vacker dag. ❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: