Gårdagens blogginlägg handlade uppmuntran. Närmare bestämt att det är väldigt viktigt att jag blir uppmuntrad, varje dag, så jag orkar fortsätta kämpa trots att mitt liv är så tufft.
Alla människor behöver uppmuntras, stora som små, unga som gamla, barn och vuxna. Alla. Verkligen ALLA behöver uppmuntran.
Vissa behöver det mer och andra mindre. Och vissa är duktiga på att ge sig själv uppmuntran, att uppmuntra sig själv, och andra är inte särskilt bra på det.
Jag är inte bra på det, att uppmuntra mig själv, tyvärr. Jag önskar jag vore bättre på det för det är en bra egenskap. Men jag är tyvärr inte det. Jag saknar "inre uppmuntran", uppmuntran från mig själv.
Jag behöver "yttre uppmuntran", personer som uppmuntrar mig och hejar på. Jag behöver det, desperat, för att fortsätta orka försöka överleva.
Det är verkligen så, som jag skrev i inlägget som kom ut igår morse, att jag är väldigt beroende av daglig uppmuntran. Jag kräver helt enkelt det för att orka fortsätta kämpa på så gott jag kan.
Det är allt annat än enkelt det där, att kämpa på så gott jag kan. Och när min egen ork tryter, som den ju så ofta gör, är jag i desperat behov av uppmuntran, stöttning.
Jag klarar inte att kämpa och slita och stå ut med att allt hemskt helvete och försöka överleva utan hjälp. Jag behöver hjälp. Mycket hjälp.
Och då är det inte främst hjälp med kläder, mat, mediciner, bäddning, dusch, hårtvätt osv osv jag menar utan jag menar just detta som både dagens och gårdagens inlägg handlade om.
Att jag är i stort behov av uppmuntran och stöttning och allt det där. För hur ska jag annars orka med allt, alla sjukdomar och alla otroligt plågsamma symtom osv osv?!
Precis som detta blogginläggs titel så bra säger så är det verkligen så att ni, mina kära läsare, ger mig uppmuntran och stöttning hur bra som helst! Utan minsta tvekan! Och utan överdrift!
Att ni läser det jag skriver och väljer att följa mig i mitt liv, i mitt lilla så kallade liv, är helt fantastiskt för mig. Det är det verkligen. Att det sedan också, utöver det att ni är så många som läser det som just lilla jag har skrivit, gillar och kommenterar och uppmuntrar och stöttar på andra sätt och vis är mer än jag tror att jag kan ta in och förstå!
Så stort är det! Så helt underbart och helt fantastiskt är det! Jag är så otroligt, oerhört, oändligt tacksam och glad att ni är så många som läser, gillar och kommenterar.
Jag vill verkligen tacka er allihop, varenda en av er, från djupet av mitt hjärta. TACK så otroligt, otroligt mycket! TACK för att ni läser och gillar och kommenterar. TACK!
Det uppmuntrar, stöttar och gläder mig mycket, mycket mer än jag tror att någon av er någonsin kan förstå! Fortsätt gärna läsa det jag skriver. Fortsätt gärna att gilla och kommentera. Ni uppmuntrar och stöttar mig otroligt mycket genom att göra just det! TACK! ❤️❤️❤️
Visst är det viktigt med uppmuntran. Du är den som ger mig allra mest med det även om jag får det av andra också. Men ingen säger så fina saker till mig som du gör. Jag önskar att jag kunde göra mer för dig. Men vi får fortsätta kämpa tillsammans här.
Läste att du skrivit ett PM till mig. Men kan inte se det. Kanske orkade du inte. Men jag har skrivit ett mess till dig. Det blev liite för långt. Så du får läsa lite då och då när du orkar. Tack för all uppmuntran du ger mig. Jag ger inte mig själv någon alls. Så det värmer verkligen att läsa det du skriver. Ha en dag käraste Hanna. Kramar❤️❤️🤗🤗😘😘🐶❤️❤️💙💙🦋❤️❤️I-M