hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Trisse lekte med den storvuxna valpen Bruno förra söndagen ute på landet!

Precis så var det! Förra söndagen, dagen vi åkte hem från landet efter att ha varit där sedan torsdag kväll, lekte Trisse med en 11 månaders gammal stor brun labrador hane vid namn Bruno! Visst är det ett passande namn på en brun hund, Bruno! 

Bruno bor egentligen inte ute på landet i det lilla området med 30 stugor där vi har vår stuga utan hans matte är vän med en som bor där ute, två hus bort från vår stuga. Därför är han där då och då när vår granne på landet är hundvakt. 

Det tycker både Trisse och Lina är jätteroligt! Trisse tycker det är roligt för det betyder att han har en ny vän han kan leka med. Och Lina för att hennes favoritras sedan hon var typ fem år gammal är just labrador! 

Här leker de så fint, lille Trisse och den betydligt mycket större och tyngre Bruno! Bakom dem ser man en liten del avvärja tomt samt en del av stugan till vänster och friggeboden (där Lina nu mer bor ensam) med tillhörande altan utanför. 🐶❤️ 

Är man så liten att man inte når upp när man står med alla fyra tassar på marken får man helt enkelt ställa sig på bakbenen och krama om sin lekkamrat med framtassarna så man kommer åt att bitas i öronen och nackskinnet och annat roligt! 🐶❤️ 

Lille Trisse har energi kvar så han fortsätter att stå upp och kramas så han kan komma åt att fortsätta bita Bruno i öronen och nackskinnet. Bruno däremot har nästan ingen kondition och knappt någon energi kvar alls. Så han står bara still och låter Trisse hållas medan han flåsar på med den rosa tungan ute. 🐶❤️
 
Det är jobbigt att busa och leka så intensivt, tycker Bruno som endast är 11 månader och som ännu inte fått någon bra kondition eller uthållighet och som dessutom bär på ett flertal extra kilon i överviktigt (vilket inte alls är bra för en såpass stor hund och framförallt inte när han bara är 11 månader! Hur kommer han då se ut om några år?!). 
 
Bruno är stor, (dels stor för att vara labrador, trots att han är sällskapsvarianten av labb är han stor och han har dessutom några kilo övervikt) men väldigt snäll och han och Trisse leker fint.
 
Det fick mamma och jag vara med och bevittna förra söndagen när Trisse och Bruno lekte för vi var med och tittade på några minuter. Jag ville säga hej till Bruno och så ville jag med egna ögon se att deras lek såg okej och säker ut. Och det gjorde den.
 
Även om det alltid är större risker för små hundar att leka med stora hundar jämfört med att leka med hundar i sin egen storlek och det är något man måste ha med i tanken och vara uppmärksam på. 
 
Trisse har väldigt lätt för att skaffa nya vänner och det är vi alla, inklusive han själv, glada för. Och med tanke på hur roligt de hade det och hur bra de kom överens är jag helt säker på att också Bruno tycker det är bra att Trisse har så lätt för att få nya vänner! 

Bruno och jag bekantade oss med varandra några minuter! Bruno sitter (såklart) i den klassiska så kallade "labrador-sittningen", som alla labradorer, och andra retrievers och spanielar med fler brukar sitta i. Det är en gullig ställning även om den ser lite slarvig ut. 🐶❤️ 

Bruno var så snäll och rar och glad, precis som vilken annan labrador som helst! 🐶❤️
 
Det är så ovanligt att se mig stå upp och det är så ovanligt att jag ser mig själv stå upp så jag blir nästan lite chockad samt förvånad att jag faktiskt kan stå upp, även om jag såklart vet att jag kan det! Några minuter (eller i värsta fall sekunder) åt gången och med skakiga och svaga ben. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Så härlig bild av dig ute i det gröna med en hund. Att Trisse tyckte så mycket om den stora hunden. Låter inte bra med vikten när han är så ung. Tack för fina bilder. Finaste Hanna❤️❤️❤️🐶❤️❤️❤️ Kramar Love U😘😘😘

Svar: Ja, visst blev det väldigt fina bilder på dem! Trisse älskar i stort sett alla hundar, de som beter sig bra vill säga. Nej, det är verkligen INTE alls bra med sån övervikt redan på en hund som inte ens är vuxen. Stackars lederna. Det är inte alls bra! Finaste du <333 Kramar <333 Love u too <333
Hanna Andersson

2 Heléna
skriven :

Underbara bilder och så roligt att Herr Trisse fick en kompis! Älskar bilden där Trisse kramar Bruno 😍 Roligt att du orkade stå en stund och hälsa på Bruno.

Många stora kramar världens finaste, underbaraste älskade vän Hanna 💖💖💖

Svar: Visst blev det fina bilder! Det var Lina som tog dem och de blev väldigt fina. Ja, han nådde precis upp så han kunde krama Bruno så fint om halsen! <3 Ja, det gjorde mig väldigt glad. Hundar är ju min största passion i livet (tillsammans med hundar och skrivande).
Många stora kramar världens finaste, mest underbara älskade vän Helena <333
Hanna Andersson