Ja, precis så är det! Och det stressar mig så enormt mycket att vi bara har ETT liv att leva och jag lever inte ens mitt liv. Jag överlever. Och det är knappt.
Ja, jag vet ju detta! Och jag önskar så innerligt att jag kunde göra saker! Göra något! Annat än att vila, vila och vila ännu mer, vill säga. Jag vill ägna mig åt saker jag tycker är roligt och meningsfullt. Jag vill skapa mig den tillvaron jag drömmer om. Ett självständigt och helt "normalt" liv som vilken annan 25-åring som helst lever. Jag vill ha ett liv jag LEVER och jag vill ha livskvalitet. Något jag i stort sett inte har överhuvudtaget.
Det är såhär mitt så kallade liv ser ut. Och det är så det har sett ut i 25 år. Från min första minut här på jorden har jag kämpat, lidit, plågats och försökt överleva. Jag har varit nära att dö, så otroligt nära, x antal gånger på grund av sjukdomarna och diagnoserna jag har och har haft sedan jag föddes.
Jag har aldrig bara levt. Jag har alltid kämpat för min överlevnad. Och på något vis undvikit döden, så många gånger. Att jag fortfarande "lever", att jag överlevt, är ett mirakel. Eller kanske snarare ett straff. Jag vet inte vilket. Troligtvis en blandning av båda två.
Du har verkligen fått kämpa hela ditt lilla liv. Men du är en överlevare, kämpe, krigare som Vill leva. Jag önskar inget hellre än att du ska få lite lindring och få det lite lättare. Forskning pågår och jag är säker på att du kommer hinna med att få den hjälp som du så väl behöver. Skickar de största varmaste kramar till dig med All min kärlek💞🌷💞🌷💞🌷💞🐶💞💞💞😘I-M