hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag drömde en så härlig dröm. Sedan vaknade jag...

...upp till verkligheten. Det var ett hemskt uppvaknande och jag önskar så att jag hade fått stanna kvar i drömmen lite till. Eller ännu hellre för alltid.

Jag drömde att jag sprang, först på en strand, sedan lite längre ner på stranden i vattenbrynet och slutligen på en äng med högt gräs och vackra, färgglada blommor överallt.

Jag sprang och sprang. Stegen var lätta, det kändes som att fötterna knappt ens nuddade marken utan jag flög nästan fram.

Jag hade inte ont någonstans, hela kroppen var i harmoni och jag va helt fri. Också i sinnet. Jag bara sprang och sprang. Orken var oändlig och jag andades lugnt och samlat trots att jag sprang med sådan fart.

Jag kände mig så stark i drömmen. Oövervinnerligt stark. Och helt fri. Jag inte bara kände mig fri. Utan jag var också fri. På riktigt. Och jag hade inga bekymmer i världen.

Sedan vaknade jag.

Jag ville genast tillbaka till drömmen för att slippa verkligjrten. Drömmen var så härlig och fantastisk. Jag var så stark och fri i drömmen. Min kropp mådde helt bra och min ork var oändlig. 

Verkligheten är en annan. En helt annan. Verkligheten är som en mardröm som jag inte kan vakna upp ur, hur mycket jag än vill det.  Det är så det känns, varje minut. Varje sekund. 

Det gör det inte direkt lättare att stå ut. Jag förstår inte själv hur jag orkar fortsätta kämpa för min överlevnad. Jag förstår det inte, hur jag orkar. När krafterna är slut för så länge, längesedan. 

Jag önskar så att jag kunde sluta ögonen och återgå till den fina drömmen där jag var frisk och fri. Jag vill inte längre vara kvar här, fängslad och plågad till tusen, i min pågående mardröm som jag omöjligtvis kan vakna upp i från. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Wish your dream come true! 😍

Svar: Det önskar jag med!
Hanna Andersson

2 Anonym
skriven :

Vilken härlig dröm. Styrkekramar till dig 💗 🤗 Helene K

Svar: Ja, det var verkligen en härlig dröm. Men det var såå jobbigt att vakna upp till denna verklighet, till min mardröm, när jag drömt så härligt för en gång skull. När jag drömmer hemska mardrömmar, som är det jag alltid brukar drömma när jag väl sover någon/några timmar då och då, är det mer skönt att vakna upp. Så det är skillnad. Kramar finaste du <333
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Tänk om det vore en sanndröm. Vi får drömma tillsammans att vi får uppleva det någon gång. Så underbart det skulle vara. Mina drömmar är väldigt konstiga och röriga. Men jag är alltid frisk i dem.
Vi drömmer vidare och hoppas. Mitt fina Hjärta❤️❤️❤️🐶❤️❤️❤️💙💙I-M

Svar: Ja, tänk det. Det hade varit skönt. Det var ännu jobbigare att vakna upp till min verklighet, till min mardröm, när jag drömt den drömmen. Det är mycket lättare att vakna upp till min mardröm när jag faktiskt har drömt en hemsk mardröm, som jag gör de allra flesta gånger när jag väl sover.
Jobbigt att ha så röriga drömmar. Är det jobbigt eller skönt att du är frisk i drömmarna? Sånt kan vara både och!
Ja, precis. Så gör vi!
Massa kramar och all kärlek till dig <333 <333
Hanna Andersson

4 Anonym
skriven :

Det är mest konstigt att jag springer och går som vanligt i drömmarna. När jag vaknar är allt som vanligt med värken. Har inte så fina drömmar som du hade. En gång i en dröm när jag sprang stannade jag upp och tänkte : men så här kan ju jag inte göra. Konstigt med drömmar. De spelar oss en spratt. Men en dag Hanna ska du få uppleva din dröm❤️❤️❤️🐶❤️❤️🐘❤️💙💙I-M

Svar: Jag förstår att du känner så! Den drömmen var väldigt härlig när jag väl drömde den, värre när jag vaknade. Men jag brukar aldrig drömma fina drömmar. Verkligen inte. Jag drömmer enbart hemska mardrömmar när jag väl sover! :( Ja, visst är det konstigt med drömmar! Verkligen!
Tack, kära du, jag hoppas verkligen det! Att vi båda får uppleva det en vacker dag! <333
Massa kramar till dig, älskade finaste du <333 <333
Hanna Andersson