hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Utan lediga grannar och med en svårt sjuk dotter i familjen gäller det att vara påhittig och flexibel! 🐶❤️

Sedan torsdags eftermiddag/kväll bor vi ju äntligen här ute på landet i sommarstugan nu och hela sommaren fram tills slutet av augusti alternativt till början av september. Det återstår att se. 

Det är verkligen helt underbart att äntligen ha föyttat hit. Men det är inte utan att det för med dig vissa svårigheter. Det är nämligen så att Trisse och jag hittills är de enda som har gått på semester. 

Det har varken mamma, pappa eller Lina gjort än och den som går på semester först av dem gör inte det förrän om två veckor sedan. Det betyder att det är två veckor som Trisse och jag är helt ensamma här från tidig morgon till sen eftermiddag/tidig kväll. 

Att vi är ensamma så många timmar är inte själva problemet för det är vi så vana vid. Det som är problemet är att Trisse såklart måste ut på en lunchpromenad, framförallt för att kissa och eventuellt mer än så, men också för att han vill komma ut och röra på sig och göra något lite annat än att bara ligga i sängen med mamma hela, hela dagen. 

Men här har vi inga underbara grannar som kan gå ut med Trisse som vi har i stan. Hemma i huset i stan har vi ju ett underbart äldre par som är en av våra närmsta grannar och de tar ut Trisse på lunchpromenad så gott som varje vardag när vi två är ensamma hemma, Trisse och jag. Här har vi inga sådana grannar. Inte just nu i alla fall! 

Vi har ju underbara grannar här ute på landet  i form av Tyra och Tjorven och deras matte och husse. Men de har ännu inte gått på semester de heller, tyvärr. Så detta är lite knivig att få till en lösning på. 

Är det så att vi helt enkelt inte har någon lämplig granne som kan ta ut Trisse på en lunchpromenad får vi i så fall göra så att jag får tvinga mig upp från sängen och släppa ut Trisse samtidigt som jag sitter/ligger på alyanen bredvid och håller koll på honom.
 
Samt säger till honom när han ska komma in igen när jag inte orkar mer och han har kissat och gjort färdigt det han ska. 
 
När jag släppt ut honom och ligger och har honom under uppsikt får han helt enkelt ta sig en sväng ut på fotbollsplanen (ja, vi bor granne med en fotbollsplan både hemma i stan och här på landet) och kissa och vad han behöver och nosa omkring en stund tills jag säger stop. Det är inte idealt. 
 
Men det får bli vår lösning om vi inte har någon annan som är bättre. Det är ändå bara under två veckors tid och sen på kvällen får Trisse en ordentlig långpromenad så honom går det ingen nöd på. Inte alls. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: