hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Snälla, rara ni, mina kära läsare, önska mig lycka till...

...gällande både idag och imorgon! Och resten av hela denna hektiska veckan! 
 
Idag är det hembesök från min vårdcentralläkare och imorgon är det telefonsamtalet mamma och jag ska ha med en annan läkare i hopp om att åtminstone någon kan/vill hjälpa mig/oss! 

Dessa två aktiviteter är inga lätta historier att ta sig igenom och mamma och jag behöver därför all lycka till vi bara kan få!
 
Det är så otroligt viktigt hur det går under samtalet/mötet idag och det är till och med ännu viktigare att det går bra under telefonsamtalet imorgon. Det handlar om min sommar. Om min framtid, som förhoppningsvis sträcker sig längre än över just denna sommar! 

Resten av veckan kommer minst sagt bli hektisk! På fredag är det Midsommarafton och innan dess ska vi hinna med att flytta ut till landet, till sommarstugan! 
 
De andra kommer försöka flytta så mycket av allt som ska med på onsdag. De kommer också storhandla då och köra ut maten till stugan och packa upp allt. 

Och sen på torsdag när de andra tre har slutat sina jobb, och så gott som allt som ska med ut till stugan redan är ditflyttat är planen att sista lasset med hela familjen går ut till stugan.
 
Då när vi kommer fram till stugan på torsdags kvällen har vi officiellt flyttat ut till landet, till vår älskade sommarstug, för denna gång. Och planen är att vi som alltid ska bo där så långt in i Auguati månad som det går. Vem vet, kanske bor vi till och med kvar en bit in i Septembe?! Det vore inte första gången i så fall! 

Som ni säkert förstår, mina kära läsare, är detta verkligen en tuff och mycket hektisk vecka, åtminstone måndag till fredag. Vi får hoppas på en lugn helg! 
 
Ni får jättegärna hålla era tummar och tår för mig, mina kära läsare, och hoppas, hoppas att dessa otroligt viktiga möten/samtal går vägen för min/vår del.
 
Jag vet verkligen inte hur jag ska överleva denna sommar annars! Och jag vet ännu mindre hur jag ska fortsätta stå ut och orka fortsätta överleva kommande höst. Och vinter!
 
Nej, det bara MÅSTE lösa sig detta, gärna så absolut snart som möjligt, helst igår! Jag vet helt enkelt inte vad jag tar mig till annars. Det bara MÅSTE lösa sig och gå min väg för en skull. Så snälla ni, håll tummar och tår för mig! TACK! 💙💙💙
 
Humlor är så himla söta, tycker jag! 🐝❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Självklart håller jag alla tummar o tår. Styrkekramar till dig o din mamma 🤗🌻 De bara måste lyssna på er! Kram Helene K 🌷

Svar: Åh tack så hemskt mycket, finaste vän! Det betyder så mycket för mig! <3 Ja, eller hur! De bara MÅSTE det! Kramar tillbaka till dig från både mig och mamma <3
Hanna Andersson

2 S
skriven :

Klart vi håller tummarna! Man kan tycka att det är väldigt konstigt att ingen har kunnat hjälpa dig hittills....resa ut i rymden eller byta ett hjärta, det kan man, men inte försöka hitta en medicin som funkar för dig?! Nu håller vi iaf tummarna för att du äntligen kan få hjälp.....kram!

Svar: Åh tack så hemskt mycket för det, finaste vän! <3 Ja du, det håller jag helt och hållet med om! Jag tror helt enkelt att det är så att jag ännu inte funnit någon läkare som bryr sig tillräckligt om mig och mitt mående och uppgiften att försöka minska mitt svåra lidande. Jag tror tyvärr att det är så. De bryr sig inte. Sorgligt men sant. :( Ja, jag håller också tummarna! Förhoppningsvis får jag snart hjälp, jag bara hoppas, hoppas, hoppas det! Stor kram och stort tack både för att du läser det jag skriver och för att du bryr dig, stort, stort tack för det <333
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Självklart håller jag Alla tummar och tår för att allt ska gå bra med allt som händer i veckan. Som du skriver, Det Måste hända något Nu. Du ska ha ett värdigt liv trots dina sjukdomar. Orkar inte tänka tanken om det du skriver att du inte orkar mer, eller kroppen. Du vet att du finns i mina tankar, alltid. Med all min kärlek till dig mitt hjärta. Vi måste fortsätta vår kamp tillsammans. Då blir vi starka❤️❤️🐶❤️❤️💙💙💙Ha en dag❤️😘😘I-M

Svar: Tack så hemskt mycket för det! <3 Jag behöver all lycka jag bara kan få nu! Jag meddelar hur saker och ting går, hur det utvecklar sig och så, så fort jag vet och har något jag kan dela med mig av till er!
Precis så är det! Det är dessvärre precis så det är. Antingen ger JAG upp för att jag inte orkar mer. Eller så ger kroppen upp för att den inte orkar mer. Jag är väldigt rädd att något av de två scenarion snart kommer bli till verklighet. Och det vill jag verkligen INTE, såklart. Jag vill undvika att något sådant sker till varje pris. Frågan är vad jag mer kan göra. Det känns som att jag har gjort och gör allt jag kan för att få hjälp, någon form av lindring, och jag gör det jag kan för att finna kraft, styrka och ork att fortsätta stå ut. För att fortsätta orka kämpa för min överlevnad. Vad mer kan jag göra? När jag inte får den hjälp jag så desperat behöver och ber om, och har bett om så länge.
Du finns i mina tankar hela tiden, dag som natt, och jag älskar dig så mycket finaste vän <333 <333
Ha en dag <333 <333
Hanna Andersson

4 Katarina
skriven :

Massor av styrka och stort lycka till med din tuffa vecka! Jag håller så klart tummar och tår för att allt ska gå din väg och att du ska få hjälp med allt du behöver.🍀 Massor av kramar till dig, finaste
Hanna💙💙💙

Svar: Tack så hemskt mycket! Jag behöver verkligen all lycka jag kan få, det är ett som är säkert! Och risken är att inte ens det hjälper. Och då blir jag lämnad utan hjälp och lindring, än en gång. Tack! <333 Massor av kramar tillbaka till dig, finaste du <333 Och stort tack för att du fortsätter att läsa, trots att du har så väldigt lite energi. Jag känner mig rörd över att du väljer att lägga en del av din pyttelilla energi på att läsa det jag skriver. Det känns så fint, älskade Katarina <333 Och lika stort tack för att du bryr dig och för att du kommenterar här då och då när orken finns precis för tillfället. Det betyder mycket för mig. Tack. <333
Hanna Andersson

5 Anonym
skriven :

Önskar så att det gått bra idag, och att det går bra imorgon! 💗

Svar: Tack så hemskt mycket för det, så snällt av dig. <3 Detta är tyvärr inte över än utan kampen för hjälp och "symtomlindring" (lindring) fortsätter. Hur jag nu ska orka det... Kram och tack <3
Hanna Andersson