...ska såklart svara på alla era kommentarer så snart jag bara kan!
Jag vill börja med att verkligen tacka alla er, mina kära läsare, som stöttade mig så fantastiskt fint igår samt dagen/dagarna innan den mycket tuffa undersökningen jag gjorde igår.
TACK så hemskt mycket för allt fint, peppande och stöttande ni skrivit till mig och TACK för att ni läser. Och stort TACK också för att ni bryr er! Det är verkligen inte, mycket långt ifrån, alla som bryr sig. Absolut INTE!
Men ni bryr er! Ni läser och gillar mina inlägg och vissa av er (ni vet vilka ni är) går ett steg längre än så och skriver jättefina kommentarer till mig. Jag vill verkligen att ni ska veta att det betyder otroligt mycket för mig, för det gör det verkligen! Otroligt mycket!
Jag kommer, som sagt, att svara på alla era fina, helt fantastiska kommentarer så fort jag bara kan. Några i taget. Jag är väldigt kraschad och tagen efter nästan tre dygns mycket stor ansträngning som förberedandet inför Koloskopin inneburit.
Jag har förlorat lite drygt tre kilon i vikt på bara två dagar. Men det är bara vätska som försvunnit och inget annat, tyvärr, så om någon/några dagar är jag tillbaka på samma vikt som tidigare igen. Tråkigt nog.
Så fort jag hämtat mig lite och så fort jag svarat på alla era kommentarer ska jag såklart skriva ett inlägg och berätta för er om hur det gick igår med själva undersökningen. Jag kan säga redan nu att jag måste varna känsliga läsare innan ni börjar läsa det inlägget. Bara så ni vet!
Trisse, lille älsklingen, förstod inte alls varför jag inte bara lämnade sängen utan också hela huset klockan halv åtta igår. Det gör ju inte direkt till vanligheterna att jag lämnar varken honom eller huset.
Det är tvärt om han som ofta lämnar mig, och vår säng, när han går ut på promenader och sånt. Han blev väldigt glad när jag kom tillbaka, det kan jag utan påstå utan minsta överdrift.
När vi låg och vilade tillsammans i sängen igen var han mycket nöjd. Han smackade lite, som han alltid gör när han är nöjd och glad med tillvaron, och sedan slöt han ögonen och vilade så lugnt och skönt. Liggandes tätt, tätt tryckt mot mig. Han hade nog saknat din mamma. Och jag kan utan tvekan säga att jag saknat honom. Helt otroligt mycket. Mammas lille pojk.
Lille herr Trisse Bärfis! Som vi älskar dig! 🐶❤️
Klart att Trisse funderade på var mamma tagit vägen. Så otroligt skönt att du orkade få ut på bloggen idag. Det känns lugnare även om jag vet vilken krasch du får. Kan bara önska dig En Dag mitt Hjärta❤️❤️🐶❤️❤️💙💙🌷🍃🌻🍃🌸🍃🌼🍃🌷🌼🍃🌼🌷🐞🍃🐘🌸I-M