hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 25 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Back to business och back to normal! 🐶❤️

Jahopp! Idag är det back to business och back to normalt igen då. Vad menar jag då med detta? 

Jo, det är så att min älskade pappa har varit sjuk och hemma från jobbet måndag, tisdag och onsdag. Men idag är han tillräckligt frisk och pigg och kry igen för att gå tillbaka till jobbet. 

Så det blir ”back to business” och ”back to normal” för både pappa och för Trisse och mig här hemma. Vårt normala är ju att vi två är ensamma hela dagen. 

Men vi har tyckt det varit mysigt att ha vår älskade pappa/morfar här hemma med oss. Trisse har stundtals varit med mig uppe i sängen men ändå mest nere hos pappa i soffan. Det har jag också varit. Passat på att njuta av pappas sällskap nu medan han var hemma. 

Men nu är det, som sagt, tillbaka till det normala igen. Och bokstavligen ”back to business” för pappa som ju faktiskt ska tillbaka till sitt jobb. 

Det är såklart jätteskönt att pappa mår tillräckligt bra igen för att kunna jobba. Det är så det ska vara och Trisse och jag klarar oss när vi är ensamma hemma hela dagarna. Vi har ju sällskapet och stöttningen av varandra. Så vi är inte själva någon av oss och det är jag otroligt glad och tacksam att jag inte är. 

Trisse får ju i och för sig komma ut på promenad varje lunch med våra kära grannar, ett äldre jättesnällt och fint par som bor i huset bredvid vårt, och då är jag helt ensam. Men han är oftast tillbaka inom en timma och då har jag återigen hans underbara, oslagbara sällskap igen. 

Älskade lille Trisse pojken min. 🐶❤️

Trisse kommer sakna att ha sin älskade morfar här hemma nu på dagtid. Trisse älskar sin morfar obeskrivligt mycket och Trisse älskar att spendera tid med sin morfar, vara tillsammans med honom. Ju närmare desto bättre. Hans favorit är att ligga helt klistrad vid sin morfars ben i soffan framför tv:n. 

Såhär kan de, pappa och Trisse, ligga i timma efter timma och njuta av varandras sällskap. De är verkligen fina tillsammans. De är ett riktigt Radarpar. 🐶❤️ 

Bandet mellan dem är otroligt stark och kärleken likaså. Den är så stark att den inte går att beskriva med ord. Men den känns. 

Det syns tydligt på både pappa och Trisse att de känner den båda två när de ligger sådär tätt intill varandra och myser. Finaste grabbarna. Männen i mitt, mammas och Linas liv. Fast Trisse är bara en liten pojke. Men det gör honom inte mindre ”farbroraktig” för det.

Nej, sån har han varit enda sedan han var en liten valp. Som en liten farbror. Och han har ju både skägg och mustasch. Och buskiga ögonbryn. Hela kittet med andra ord. 

Vår älskade lille farbror. Älskade herr Trisse. Som vi älskar dig. 🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: