hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och Àr 27 Är gammal. Mitt liv Àr inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla Àr svÄra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fÄtt efter mÄnga Ärs sökande efter orsak för min kropps dÄliga mÄende. Jag har ocksÄ segmentall rörelsesmÀrta i ryggen, sju diskbrÄck, en svÄr refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det Àr med andra ord ingen dans pÄ rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har sÄ mycket positivt och sÄ mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och tvÄ bonushundar, familj och vÀnner betyder allt för mig. Detta Àr lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Back to business och back to normal! đŸ¶â€ïž

Jahopp! Idag Àr det back to business och back to normalt igen dÄ. Vad menar jag dÄ med detta? 

Jo, det Àr sÄ att min Àlskade pappa har varit sjuk och hemma frÄn jobbet mÄndag, tisdag och onsdag. Men idag Àr han tillrÀckligt frisk och pigg och kry igen för att gÄ tillbaka till jobbet. 

SĂ„ det blir ”back to business” och ”back to normal” för bĂ„de pappa och för Trisse och mig hĂ€r hemma. VĂ„rt normala Ă€r ju att vi tvĂ„ Ă€r ensamma hela dagen. 

Men vi har tyckt det varit mysigt att ha vÄr Àlskade pappa/morfar hÀr hemma med oss. Trisse har stundtals varit med mig uppe i sÀngen men ÀndÄ mest nere hos pappa i soffan. Det har jag ocksÄ varit. Passat pÄ att njuta av pappas sÀllskap nu medan han var hemma. 

Men nu Ă€r det, som sagt, tillbaka till det normala igen. Och bokstavligen ”back to business” för pappa som ju faktiskt ska tillbaka till sitt jobb. 

Det Àr sÄklart jÀtteskönt att pappa mÄr tillrÀckligt bra igen för att kunna jobba. Det Àr sÄ det ska vara och Trisse och jag klarar oss nÀr vi Àr ensamma hemma hela dagarna. Vi har ju sÀllskapet och stöttningen av varandra. SÄ vi Àr inte sjÀlva nÄgon av oss och det Àr jag otroligt glad och tacksam att jag inte Àr. 

Trisse fÄr ju i och för sig komma ut pÄ promenad varje lunch med vÄra kÀra grannar, ett Àldre jÀttesnÀllt och fint par som bor i huset bredvid vÄrt, och dÄ Àr jag helt ensam. Men han Àr oftast tillbaka inom en timma och dÄ har jag Äterigen hans underbara, oslagbara sÀllskap igen. 

Älskade lille Trisse pojken min. đŸ¶â€ïž

Trisse kommer sakna att ha sin Àlskade morfar hÀr hemma nu pÄ dagtid. Trisse Àlskar sin morfar obeskrivligt mycket och Trisse Àlskar att spendera tid med sin morfar, vara tillsammans med honom. Ju nÀrmare desto bÀttre. Hans favorit Àr att ligga helt klistrad vid sin morfars ben i soffan framför tv:n. 

SĂ„hĂ€r kan de, pappa och Trisse, ligga i timma efter timma och njuta av varandras sĂ€llskap. De Ă€r verkligen fina tillsammans. De Ă€r ett riktigt Radarpar.Â đŸ¶â€ïžÂ 

Bandet mellan dem Àr otroligt stark och kÀrleken likasÄ. Den Àr sÄ stark att den inte gÄr att beskriva med ord. Men den kÀnns. 

Det syns tydligt pĂ„ bĂ„de pappa och Trisse att de kĂ€nner den bĂ„da tvĂ„ nĂ€r de ligger sĂ„dĂ€r tĂ€tt intill varandra och myser. Finaste grabbarna. MĂ€nnen i mitt, mammas och Linas liv. Fast Trisse Ă€r bara en liten pojke. Men det gör honom inte mindre ”farbroraktig” för det.

Nej, sÄn har han varit enda sedan han var en liten valp. Som en liten farbror. Och han har ju bÄde skÀgg och mustasch. Och buskiga ögonbryn. Hela kittet med andra ord. 

VĂ„r Ă€lskade lille farbror. Älskade herr Trisse. Som vi Ă€lskar dig.Â đŸ¶â€ïž

Namn:
Kom ihÄg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: