...nu i tystnad för att våra små kusiner har åkt hem.
Det har gått bra men den ökade ljudvolymen har varit väldigt jobbig. Men jag har överlevt! Jag kunde byta sängen mot soffan en stund igår så jag fick träffa mina små kusiner en stund då och hör och häpna, jag var med i soffan en stund nu på förmiddagen också. I samband med att min moster och hennes man var här och hämtade sina barn.
Nu gäller det att fortsätta med det jag alltid gör, nämligen att vila, vila och vila ännu mer. Och det kommer bli enklare att göra det nu när det åter är lika tyst och lugnt som det brukar vara.
Det har varit väldigt fint att ha haft barnen här hos oss i ett knappt dygn. Men visst har det tagit på krafterna. Så är det. Nu hoppas jag bara att jag inte kraschar av denna ansträngning när jag så sent som i onsdags kväll hämtade mig från senaste kraschen!
Jag bjuder på en jättedålig bild som jag tog för en stund sedan. ❤️