Ja, precis sĂ„ som titeln beskriver sĂ„ Ă€r det. Jag Ă€r fortsatt lika kraschad. Jag mĂ„r katastrofalt dĂ„ligt och tillbringar sĂ„ gott som all min tid i sĂ€ngen och resten i soffan, alltsĂ„ inomhus.Â
Â
Och ute blĂ„ser det storm. Det riktigt lĂ„ter, sĂ„ mycket som det blĂ„ser. Det blev en konstigt formulerad mening, men jag tror ni förstĂ„r vad jag menar.Â
Â
Jag fortsĂ€tter att vila, vila och vila lite till, allt som oftast i sĂ€llskap av min lille herr Trisse, sĂ„klart. De tvĂ„ senaste nĂ€tterna (dygnen) har jag sovit ungefĂ€r fyra-fem timmar sammanlagt. SĂ„ det Ă€r okej. Alldeles, alldeles för lite. Men vĂ€ldigt mycket bĂ€ttre Ă€n ingen sömn alls. SĂ„ det Ă€r bra.Â
Â
Nu ska Trisse och jag fortsĂ€tta att vila med stĂ€ngda ögon i vĂ„rt mörka, tysta sovrum. Just det, en sak till, jag försöker svara pĂ„ nĂ„gon/nĂ„gra kommentarer varje dag. SĂ„ det tar pĂ„ dem, undan för undan. TACK, Ă€n en gĂ„ng, till er mina kĂ€ra lĂ€sare som fortsĂ€tter att lĂ€sa, gilla, kommentera och stötta. TACK till alla er. đđđ
Â
HÀr ligger han, lille herr Trisse, med mina ben pÄ var sin sida om honom. JÀtteskönt för honom att vila huvudet mot mitt lÄr och ha mycket kroppskontakt och vara sÄ nÀra som möjligt, tycker han. Och jag hÄller med! Det Àr bara det att detta inte Àr en sÄ bra stÀllning för varken min rygg, mina höfter eller mina knÀn. SÄ jag mÄste, mot Trisses vilja, Àndra hur jag ligger inom tvÄ minuter.
Â
Jag har ONT sĂ„ det rĂ€cker och blir över redan som det Ă€r. Det behöver INTE spĂ€das pĂ„ genom en dĂ„lig liggstĂ€llning för min stackars överrörliga, inflammerade, ömma, brĂ€ckliga, svaga kropp. Jag hoppas, och tror nog, att min lille pojk förstĂ„r detta. đ¶â€ïž