hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Vi får komma ut och ta del av naturen vi också, fast på ett annat vis!

Förutom denna superfina bukett, som jag berättade om igår, som står på köksbordet och pryder och lyser upp vårt hem på ett höstligt och hemtrevligt sätt har mamma plockat in ett gäng fina kastanjer. Det finns ett stort kastanjeträd alldeles i närheten av vårt hus och dit gick Trisse och mamma och plockade ett gäng som låg på marken.
 
Och en kväll för några veckor sedan, kanske för en månad sedan, när jag bytte ut sängen mot soffan en stund på kvällen satte jag mig på golvet med en stor gör skål framför mig och la ut kastanjerna i skålen. Jag tycker det blev väldigt fint, om jag får säga det själv. 
 
 
Visst är kastanjer fina att se på! 
 
Egentligen skulle jag vilja ha en bädd av mossa under kastanjerna. Men det blev väldigt fint såhär med. Kastanjer är fina och jag tycker om att mamma är så duktig på att plocka in små saker från naturen så jag får uppleva naturen på mitt sätt, hemifrån.
 
Mamma är verkligen duktig på det! Hon plockar in blommor till mig och fina små stenar som hon hittar på promenader och snäckor från stränder och nu också kastanjer. Det betyder så mycket för mig. Inte bara för att det är fint att titta på utan också för det som jag nyss beskrev. Att jag får ta del av och uppleva lite natur trots att jag inte är ute i skogen eller promenerar i naturen eller på en strand.
 
Man får göra på sitt sätt och anpassa saker efter sina behov och förutsättningar så gott det går. Och jag måste verkligen säga att hela min familj är så duktiga på att låta mig vara med på ett hörn, även när jag inte kan vara med på riktigt. De tar bilder och skickar till mig och de tar med sig små souvenirer från naturen och andra ställen hem till mig och de berättar för mig om platserna de varit på.
 
På så vis får jag också vara med, trots att jag inte var med. Det betyder otroligt mycket för mig och min familj är verkligen duktiga på detta, som sagt. Och tack vare de bilder de tar och skickar till mig kan jag dela med mig av bilder här på bloggen och låta er, mina kära läsare, också vara med på ett hörn.
 
Jag vet att det är många av er som precis som jag inte heller kommer ut och kan vara med. Då får man försöka lösa det på ett annat sätt. Vara med fast på ett annat vis. Och jag tycker vi löser det riktigt bra. Jag hoppas ni också tycker det! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: