Imorse gjorde jag något jag förr gjorde väldigt ofta men tyvärr gör väldigt sällan nu för tiden på grund av att jag inte längre orkar. Jag var kreativ. Jag tog fram ett ljusblått papper, ett sånt papper som är lite tjockare än ett helt vanligt papper. Och så lät jag min kreativitet flöda en liten stund.
Det var inte många ord som skrevs ner på pappret och det blev inte så värst konstnärligt heller, men det blev ändå fint och det kom från mitt hjärta och jag är väldigt glad att jag orkade sitta en liten stund i soffan i vardagsrummet och fixa detta till mormor.
Mamma tog pappret med sig till mormor och lät henne läsa och sedan satte hon upp kortet/pappret på väggen bredvid några teckningar som mormors andra två barnbarn har gjort, mina och Linas små kusiner.
Jag hoppas verkligen att både mormor och morfar känner kärleken vi har för dem och att mormor känner att hon inte alls är ensam, att hennes två döttrar och fyra barnbarn och hennes man och två svärsöner och lille barnbarns barnet Trisse verkligen är med henne. Att vi finns här för och med henne och att vi inte önskar eller vill något annat än att hon ska bli bra igen så hon får komma hem till morfar som är så ensam i deras stora hus och som saknar henne så otroligt mycket.
Jag valde ett ljusblått papper eftersom att ljusblått är mormors favoritfärg. Eller himmelsblått, som hon säger. 💙
Här hänger barnbarnens konstverk på väggen framför mormors säng så hon kan ligga och titta på dem och känna kärleken som de bär med sig från de fyra barnbarnen. ❤️
Älskade mormor, det är för tidigt för dig att lämna oss nu. Stanna kvar hos oss. Vi behöver dig. Och vi älskar dig. ❤️❤️❤️