Jag försöker mitt allra bästa, tro mig. Men enda sedan jag var liten har jag varit en person som tänker mycket och som därför också oroar sig mycket. Jag önskar så att jag kunde ta saker och ting mer med en klackspark och inte bry mig och framförallt inte oroa mig så mycket. Men det är tyvärr inte riktigt så jag fungerar.
Men trots att jag oroar mig mycket och tänker mycket och vrider på saker och ting så har jag verkligen utvecklat mig väldigt mycket och nu för tiden oroar jag mig inte alls så mycket som jag gjorde förr, när jag var mindre. Så det går åtminstone i rätt riktning! Det är bra.
Och att oroa sig är mänskligt! Och inte så konstigt att jag gör om man tänker på hur mitt liv ser ut och hur det har sett ut sedan dagen jag föddes. Om man tänker så vore det faktiskt konstigt om jag INTE oroade mig! Eller hur?!
Du är en Krigare. Självklar oroar man sig för olika saker i vår situation. Älskade hjärtevän❤️❤️❤️🐶😘😘😘💙💙💙I-M