hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag vill INTE ha såhär fruktansvärt ONT

Precis så är det. Och jag vill absolut inte ha såhär fruktansvärt, vidrigt, hemsk ONT hela tiden, dygnet runt, året om, varje vaken sekund. Jag vill verkligen INTE det. Och jag står snart INTE ut med att ha det så något mer...! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Älskade lilla hjärtat❤️ Du har gjort en maratonmatch utöver det mänskliga. Hoppas att du kan och orkar känna att du gjorde rätt val när du åkte iväg❤️ Jag har själv varit ute två gånger den här veckan. Det brukar vara två gånger om året i vanliga fall. Så jag lider sim du gör även om du har det så mycket värre. Känner ingen mening med det här livet längre om man ska bli så hårt straffad för att få komma ut en stund. Men Hanna, vi tar en minut, ett andetag, en timme, en dag i taget tillsammans så klarar vi den här kraschen också. Du finns hos mig hela tiden hjärtat❤️All kärlek till dig❤️❤️🐶❤️❤️🐘❤️❤️❤️😘😘😘🐶I-M

Svar: Ja, det har jag verkligen! Jag ångrar verkligen inte mitt val att tvinga mig iväg till Ullevi, för det var så underbart att få se mitt älskade Metallica igen.
Men straffet är mycket hårt nu efteråt och jag får sådana tankar som du beskriver. Jag undrar om det verkligen är värt att fortsätta kämpa för min överlevnad när jag blir så hårt straffad för minsta lilla jag gör och när jag mår så hemskt, hemskt dåligt varje vaken sekund, dygnet runt, året runt.
Men du har rätt. Vi får ta en minut i taget. Och vi har varandra och tillsammans är vi otroligt starka. Precis som vår vänskap och vår kärlek till varandra. Vi måste fortsätta kämpa vidare.
Massa massa kramar och kärlek älskade finaste du ❤️❤️❤️❤️💙💙💙💙😘😘😘😘
Hanna Andersson

2 Linnea
skriven :

Alltså din stackare som har så ont hela tiden. Det är ju inte klokt! Att du står ut förstår jag faktiskt inte. Jag hade inte orkat må som du gör. Nej det säger jag bara. Det hade ja inte!!!

Svar: Nej, det är faktiskt inte klokt, det håller jag med dig om. Men jag tror visst att du hade stått ut. Man har ju inte så mycket val, sanningen är ju sådan. Men det är inte lätt. Verkligen, verkligen inte.
Kram
Hanna Andersson