För några år sedan var det populärt att bära mössor med texten ”Bad Hair Day” på. Det kanske det är fortfarande, det vet jag inte, men mitt hår blir något alldeles extra när jag inte tvättat det på x antal veckor. Det är något mycket allvarligare än bara en vanlig ”bad hair day” som blir av mitt hyfsat långa tjocka hår, det kan jag lova...!
Jag är rädd att min familj, alltså mamma, pappa och Lina, kommer skratta (eller i värsta fall gråta) när de ser denna bild eftersom att det är ungefär så jag ser ut i håret när jag inte orkat tvätta det på sex veckor.
Det är inte heller ”bara” det att håret inte är tvättat eller borstat på många veckor. Vad som gör det hela sju resor värre är att jag för enkelhetens skull har mitt hår i en tofs/knut bak på huvudet som jag sätter om cirka en gång om dagen.
Och så ligger jag ju ner så gott som dygnet runt och vad som händer då är att jag drar huvudet mot kudden varje gång jag rör mig och vänder mig om i sängen mm. Det gör att det blir friktioner och det gör att håret uppe på och runt huvudet blir tovigt. Eller rättare sagt TOVIGT, med stora bokstäver. Extremt tovigt.
Detta kanske låter roligt, och ni som läser får gärna skratta åt eländet för jag förstår att det låter roligt och helt sjukt. Och det sista är det också, helt sjukt.
Om man aldrig låtit bli att tvätta och borsta håret på sex veckor och dessutom har legat ner med håret mot en kudde så gott som dygnet runt i dessa sex veckor kan man omöjligtvis ens föreställa sig HUR hemskt och tovigt och förskräckligt håret blir. Det går inte heller att förstå trots att jag försöker förklara så gott jag kan.
Det är hemskt att det blir så här, det är verkligen det. För anledningen till att det går så många veckor mellan gångerna mamma tvättar mitt hår är att det är så extremt energikrävande och plågsamt att duscha och tvätta håret. Och det blir såklart inte bättre när det gått sex veckor och håret förvandlats till en enda stor tova och håret känns som svinto.
Då tar det mamma jättelång tid att reda ut det hela och där sitter jag på duschpallen med alla diskbråck och gråter av smärtan att sitta upp, svimfärdig av all ansträngning och så tänker både mamma och jag ”aldrig mer, ALDRIG mer. Det får inte gå såhär lång tid tills vi tvättar håret nästa gång”.
Men sen efter duschen och hårtvätten är jag så kraschad och slut att jag får lida av PEM i flera veckor och vips så har det gått lika lång tid igen. Det är något av ett helvete det här.
Jag skulle behöva tvätta håret varannan vecka. För på två veckor har håret inte hunnit att tova ihop sig sådär förskräckligt mycket. Men jag vet verkligen inte HUR i hela friden jag ska orka och klara av att duscha och tvätta håret så ofta.
Det är en ENORM kraftansträngning för mig att bara sitta upp och att sitta på duschpallen med alla diskbråck och de fruktansvärda nervsmärtorna och den vidriga värken och yrseln, illamåendet och utmattningen som är helt förlamande.
Och så har jag så svårt att få luft till mig och är nära att svimma av all ansträngning och hjärtat slår i 200 av adrenalinet som drar igång i någon slags nödaktion för att jag inte ska ramla ihop och dö.
Och att få vattenstrålen på kroppen, framförallt på huvudet, är så fruktansvärt plågsamt att ord inte kan beskriva det tillräckligt. Det är som att hålla vatten på ett öppet elskåp ungefär.
Det blir värre och värre för varje sekund och ljudet är så högt att hjärnan håller på att explodera och hela min kropp skakar av frossa, feber och utmattning på samma gång och stackars mamma skyndar sig så mycket hon kan med att tvätta mitt hår med schampo och balsam och att tvåla in min kropp och skölja bort allt för hon vet hur fruktansvärt dåligt jag mår.
Och väl ute ur duschen blir frossan ännu värre och mamma gör sitt bästa för att få mig torr och få på mig nya trosor och nytt nattlinne. Väl nedbäddad i sängen kan hon börja ta hand om mitt hår och där och då har jag självmordstankar för att jag lider något så oerhört mycket.
Så här är det VARJE gång jag duschar. Det är verkligen oerhört plågsamt och krävande och fruktansvärt smärtsamt för mig att duscha och tvätta håret. Ändå behöver det ju göras, helst varannan vecka för att undvika att hela håret blir till en enda stor svintoliknande tova som tar år och dar’ att reda ut.
Det är INTE lätt. Det är ett som är säkert. Och när något så vardagligt och, för de flesta, enkel sak som att duscha har blivit såhär stor, plågsam och omöjlig för mig kan jag inte låta bli att känna att det får räcka nu.
Jag orkar inte lida mer. Jag orkar inte plågas mer. Jag har plågats mer eller mindre i 25 år och det får finnas gränser för hur mycket en människa kan stå ut med. Jag kan inte låta bli att känna att jag både kommit till OCH passerat min gräns.
Du har säkert testat det mesta, men en tanke. Kan du inte testa att tvätta håret liggande i sängen. Någon sorts plast under en bunke och så får man skölja manuellt. Balsamspray för att reda ut tovor lite oftare så att det inte blir så mycket att ta tag i...