Ja, jag vet att livet är kort! Och det är det som stressar mig något sp fruktansvärt! Det är nämligen så att jag inget vill hellre än att vara spontan och LEVA livet! Köpa de där par skorna. Åka den där resan jag drömmer om! Äta den där tårtan! Göra det där roliga jag vill och tänker på! Jag VILL ju det! Men jag kan ju inte. Och det är just det som gör mig så ledsen och så stressad över att livet är kort. För jag är väl medverkan om det. Tiden går, livet pågår just här och just nu. Men jag lever inte. Jag står på varje perrong, redo och väntar. Men tåget åker ALLTID utan mig ändå. Det är just det som gör allting så svårt.
♥️♥️♥️