hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En mer modern Gastroskopi!

Kallelsen var såklart med! Jag fick kallelsen den 3/5-17, det är därför det datum står där. Själva Gastroskopin gjordes ju idag, den 19/5-17! 

Mamma och jag fick tyvärr vänta en bra stund innan det blev min tur att göra Gastroskopin. De hade fått in ett akut-fall så det var bara att sitta/halvligga ner i den högst obekväma stolen och vänta. När det blev vår tur visades vi in på Dag-operations-rummet. Jag fick behålla mina egna kläder och slapp alltså ta på mig de äckliga sjukhusrocken. Egentligen är den inte äcklig alls, det är bara det att min PTSD triggas enormt varje gång jag känner lukten av sjukhus-kläder och såklart ännu mer när jag tvingas ta dem på mig.

Jag fick en PVK, en infart i handleden och blev sedan bedövad i halsen/svaljet med en vätska som sprayades ner i halsen. Bedövningen tog bra och gjorde att det kändes helt svullet i svalget, nästan som att jag inte fick luft, men det fick jag såklart. Jag fick ligga ner på en brist, på vänster sida och fick lite lugnande medicin i blodet och så påbörjades undersökningen. Jag måste säga att det gick hur bra som helst! Bedövningssprayen gjorde att kväljningsreflexen så gott som helt försvann så slangen med kamera kunde enkelt åka ner i halsen och vidare ner i matstrupen utan att jag kände det minsta obehag. Vilken skillnad mot förr då man inte fick någon bedövningsspray. Då höll jag på att spy samtidigt som de tryckte ner slangen med kamera i halsen, inte så trevligt alls.

Jag kunde se på en stor skärm vad kameran filmade i halsen, matstrupen och magsäcken. Jag såg med egna ögon och fick mina observationer bekräftade av läkaren att det är mycket inflammerat i matstrupen, men att det inte är några sår. Att det är så inflammerat är verkligen ingen överraskning då jag som sagt har en svår form av en refluxsjukdom. Det blir såklart retat i matstrupen när magsyra åker upp hela tiden, dygnet runt. Läkaren tog ett vävnadsprov, en biposi, i matstrupen. Detta vävnadsprov ska analyseras för att se närmare exakt hur inflammerat det är.

Men trots att det är mycket inflammerat tror jag inte att det är förklaringen till mina ökade sväljsvårigheter och ökade reflux. Så här inflammerat har det varit i många, många är eftersom jag är född med refluxsjukdomen och jag har inte alltid haft så stora besvär som nu. Det är som att medicineringen jag tar mot refluxen slutat verka. Frågan är varför. Undersökningen var över på tio minuter. Egentligen är tanken att man ska bli helt lullig av den lugnade medicin man får, men tolerant som är mot starka mediciner märkte jag inte ett dugg. Man får tydligen inte köra bil på ett helt dygn efter man fått den lugnande medicinen i blodet och det ska jag inte göra heller eftersom jag har privatchaufförer som ställer upp. Men jag hade utan tvekan kunnat köra. Sjukt att jag inte blir påverkad av en "normal" mängd starka mediciner längre. Inte ens när jag får det intravenöst (alltså i blodet). Dumt är vad det är...! Men inte så konstigt, tyvärr.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: