...mår inte alls bra.
Den senaste veckan har Trisse varit låg och gått långsammare ute på promenaderna och vi har märkt att han inte mått bra. Vi har gett honom smärtlindring, sådana vanliga värktabletter han fått tidigare när han haft ont, men det har inte riktigt hjälpt.
Han har gått lite annorlunda jämfört med hur han brukar gå och han har även skakat i bakbenen. Och så i tisdags blev han jättedålig.
Han har gått lite annorlunda jämfört med hur han brukar gå och han har även skakat i bakbenen. Och så i tisdags blev han jättedålig.
Han kunde knappt stå på sina bakben och han skakade som ett asplöv hela han. Han hade verkligen jätteont och mådde inte alls väl.
Så Lina åkte med honom akut till Blå Stjärnan där han blev undersökt av veterinär samt togs röntgenbilder. Han fick även en spruta med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin samt lite lugnande innan röntgen, eftersom att han måste ligga helt stilla.
Vi trodde att det kanske var höfterna han hade ont i. Men röntgenbilderna visade att han har ett diskbråck. Stackars vår älskade lille Trisse pojk!
Alla som har/har haft ett diskbråck vet hur ont det gör och hur besvärligt det kan vara med nervsmärtor mm. Jag som har ett helt gäng diskbråck (sju stycken konstaterade, samtliga med nervrotspåverkan) lider svårt av smärtan de orsakar och jag känner mig så ledsen att lille Trisse var tvungen att drabbas av detta också.
Han har tyvärr haft en hel del skador och problem under sina 11 1/2 år. Han har nu fått starkare smärtstillande och det verkar fungera bättre. Tack och lov! Det är hemskt när han har så ont! Hundar (och andra djur såklart) ska inte må dåligt och ha ont!
Trisse har tid för återbesök till veterinären om fyra veckor och då får vi se hur allt utvecklat sig. Ett diskbråck kan läka. De allra flesta diskbråck läker. Men vissa gör det inte (som mina, de har bara blivit värre) och vissa diskbråck kan bli sämre. Och det vill vi ju såklart absolut INTE att det ska ske!
Så nu är det koppelpromenader som gäller, ingen lek med Hollie och inga hopp i och ur soffan. Så det blir en del passande.
Jag vet inte hur det skulle gå om inte jag var hemma med hundarna när de andra jobbar. Skönt att det finns något positivt med det, att jag är sjukpensionär.
Nu får vi bara hålla alla tummar och tår som finns för att Trisse ska hämta sig och läka och bli bättre från diskbråcket! Vår älskade lille Trisse pojk!

Min älskade, finaste Trisse pojk! Det finns ingen på denna jord jag älskar så som jag älskar dig! Du är min finaste, bästa vän och du har älskat mig tillbaka och tagit hand om mig och fått mig att överleva i 11 1/2 år. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig! Du är mitt hjärta, mitt liv, mitt ALLT! 🐶❤️