hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Jag har utan tvekan världens snällaste och finaste pappa! ❤️

Igår kväll var pappa, Trisse och jag ensamma hemma. Mamma hade ute sina närmsta chefskollegor på landet och bjöd på middag och hennes supergoda rabarberpaj till efterrätt. 

Jag låg nedbäddad under en filt på divanen, Trisse låg och vilade på mina fötter och pappa låg bredvid mig på soffan. Han tittade på Hockey-VM (gruppspelet) som pågår just nu och jag varierade mellan att blunda, snegla lite på hockeyn och försöka läsa lite i min bok. 

Men det gick inte alls att läsa eftersom att jag var så hjärntrött och på grund av ljudet på tv:n. Jag försöker att läsa någon/nåfra sidor i min bok då och då och igår kväll ville jag gärna försöka lite. 
 
Så jag sa till pappa att jag måste gå och lägga mig igen för jag kan inte läsa på grund av ljudet från tv:n. 

Då sa pappa att han ville att jag skulle stänga av ljudet på tv:n och ligga kvar för han tittar hellre på hockeyn med ljudet av och mig kvar än med ljudet på och mig instängd i sovrummet (där jag ju är all annan tid). 

Det gjorde mig väldigt glad och varm i hela kroppen att höra de ord pappa sa till mig. Och så som pappa sa att jag skulle göra, så blev det.
 
Ljudet på tv:n stängdes av och jag låg kvar, tätt intill pappa, under filten och jag fortsatte att långsamt, väldigt långsamt, göra små framsteg i boken jag läser. Det är tur att den råkar vara både bra och lättläst!
 
TACK så mycket, världens finaste pappa, för att du är just det: världens finaste, snällaste och bästa pappa! Som jag ÄLSKAR dig! ❤️❤️❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Du har verkligen världens finaste familj❤️Klart att din pappa hellre ville ha dig nära sig än att ha ljud på tv:n. Förstår din känsla. Så roligt att du försöker läsa en bok. Jag har också givit mig på en bok. Den är så bra att jag har svårt att lägga ifrån mig den. Vilket jag straffas för naturligtvis. Men det är så roligt, jag längtar verkligen efter mina böcker. Hoppas att det inte blev alltför jobbigt igår så du fick ännu ett bakslag idag. Ha en dag finaste, kära Hanna.Älskar dig.❤️❤️🐶🐾❤️❤️👩‍❤️‍💋‍👩♥️🌹🍃🌹🍃🌹💙💙💙I-M

Svar: Ja, det har jag verkligen och det är helt fantastiskt fint. Jag försöker läsa lite men det går väldigt, väldigt långsamt och jag får läsa om och om igen när jag har svårt att förstå vad det egentligen är jag läser. Så det är inte helt enkelt. Men jag försöker i alla fall!
Åh så härligt att din bok är så bra. Problemet är ju, som du säger, att också det straffar sig. Precis allt straffar ju sig! Sorgligt nog. Jag är så glad för din skull att du har dina böcker, en alternativ verklighet, som du kan fly in till!
Ha en dag, finaste, älskade Ing-Marie! Jag älskar dig med <333 <333
Hanna Andersson