hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Några få extra steg igår gör att droppen rann över bägaren idag! 😔

Jag går inte många steg varje dag, verkligen inte många alls! Jag går mellan sängen, toaletten och soffan. Det är det hela. Är det någon dag, som igår kväll, som jag går några få fler steg än jag brukar ballar kroppen ur. 

Vj pratar om max tjugo stycken fler steg än vanligt. Men! Det både räckte och blev över! Jösses, säger jag bara, vad det kändes!

Igår kväll hade jag så extra horribelt ont i höfterna, ryggen, knäna och fötterna att jag trodde jag skulle smälla av. Jag är van vid att ha EXTREMT ONT dygnet runt.

Men eftersom att jag har så ont, så ont att jag ligger precis på gränsen till vad jag klarar av att hantera blir det verkligen ingen roliga historia de gånger jag får ÄNNU mer ont. Den extra droppen får bägaren att rinna över.

Det är hemskt att ha så här fruktansvärt, jäkla ont. Varje dag. Varje natt. Året om. Och jag får inget ordentlig paus ifrån detta eviga helete eftersom att jag sover så lite och sällan. 

Men men. Livet är tufft och svårt och inte alltid det enklaste att leva, eller att försöka överleva heller för den delen. Men på något sätt fortsätter vi, hela familje, och jag, att tillsammans kämpa vidare. Tillsammans är vi starka! ❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Du har det verkligen fruktansvärt tufft. Förstår inte hur du orkar. Men med stöd från din familj vet jag att du orkar lite till. Och naturligtvis Trisse som alltid finns vid din sida. Önskar så att det fanns något som kunde underlätta för dig. Jag skickar all min kärlek till dig. Du är alltid i mina tankar.Varm kram❤️🐶❤️👩‍❤️‍💋‍👩😘💙💙💙I-M