Idag, nu på förmiddagen, har jag åter igen ett telefonsamtal med vården, dock inte en läkare denna gången. Men på tal om läkare har jag kontakt med båda en och två extra mycket nu på grund av att jag förhoppningsvis ska genomgå en till utredning.
Allt är inte klart eller bestämt ännu men jag hoppas att jag ska göra den här nya utredningen även om det innebär sjukhusbesök för mig. Detta för att jag hoppas att svaret på utredningen kan leda till något gott för mig.
Vi får se vad som händer! Alltid är det något. Dessutom är det dags för mig att ta nya blodprover nu. Det är hög tid att jag gör det för det var ett tag sedan och jag har höga levervärden och har haft i över två år så de måste verkligen kollas upp nu.
Trots att jag inte göra annat än vilar, vilar och vilar ännu mer, förutom alla telefonsamtal med läkare och annan vårdpersonal, så är det för mycket kring mig. För mycket stress, för mycket att göra, för mycket ork och energi som förbrukas.
Allt är bara alldeles för mycket för mig och det har varit det lite för länge! Jag orkar INTE mer och vad som skrämmer mig samt gör mig ledsen och orolig är att jag är sämre i ME:n.
Och då menar jag inte att jag har en krasch just nu. Det jag menar är att jag är permanent försämrad och det känns skit, såklart. Förjävligt är vad det är...
♥️