hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Dubbelseendet blir värre och värre...

...och frågan kvarstår: blir det en ny operation eller inte? Ja, det är frågan det!  

Igår var min älskade snälla pappa med mig hos min Ortoptist (en specialist på ögon, dock inte en läkare) som jag har träffat ett antal gånger och tycker mycket om. 

Det var ett bra tag sedan jag var hos henne, Ortoptisten, så det var hög tid för en kontroll av mina ögon för att se hur det står till med dubbelseendet. 

Jag var så gott som 100 % säker på att mitt dubbelseende blivit sämre, det har jag nämligen känt i flera månader, så det var ingen som helst överraskning för varken pappa eller mig när Ortoptisten berättade att det mycket riktigt är så. Dubbelseendet är sämre. En hel del sämre.
 
Jag fick ett nytt prisma att ha på ena glasögat. Det ska hjälpa mig mot dubbelseendet, och det gör det också just nu. Men problemet är att hjärnan "vänjer sig" vid prismat efter någon/några månader och då hjälper det inte alls lika bra längre. 

Så här ser ett prisma ut. Ser ni det randiga på det högra glaset? Det är ett prisma! De hjälper hjärnan att dra ihop två bilder till en och de finns i olika styrkor. Först hade jag styrka 5. Nu har jag styrka 15 på mitt prisma. Så att dubbelseendet blir sämre och sämre råder ingen tvekan om. Tyvärr! 👀🤓
 
Det är bara att hoppas att prismat hjälper så lång tid som möjligt nu så att min stackars supertrötta ME-hjärna får en liten chans att återhämta sig.
 
Det är en stor ansträngning för både hjärnan och ögonen att jämt se dubbelt och det är väldigt jobbigt för mig som JÄMT och ständigt måste blunda med ena ögat för att slippa se dubbelt. 

Ortoptisten ska prata med en Ögonläkare för att höra vad hon/han tycker. Är det en god idé eller inte att testa att göra en till operation på ögat (samma eller det andra vet jag inte!) i hopp om att bli av med, eller åtminstone minska/förbättra, dubbelseendet. 
 
Vi får helt enkelt vänta och se vad läkaren tycker. Jag lovar att jag ska uppdatera er, mina kära läsare, så fort jag bara vet hur det blir. En ny operation eller inte...?! 

En sak är i alla fall säker. Det är att det känns väldigt tråkigt och deppigt att dubbelseendet fortsätter att bli sämre och sämre.
 
VARFÖR måste det vara så gällande så gott som ALLT som har med mig och min kropp/hjärna och sjukdomar att göra?! Varför kan jag inte istället bli bättre?! 

Snälla någon i Norden! Låt mig och min kropp och hjärna och mina sjukdomar bli bättre istället för sämre! Det är illa så det räcker och blir över med råge. Och jag orkar snart inte kämpa mer... Nu får det räcka. Det räcker nu. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Så besvärligt med ditt dubbelseende. Får du huvudvärk av det också? Svårt beslut om en ny op. Men läkarna gör väl det bästa för dig hoppas jag. Förstår att du inte orkar mer. Så som du har kämpat i alla år utan att få känna någon förbättring. Hopplöst. Men du får mycket kärlek både från familjen, mig och alla andra som följer dig. Hoppas att du känner det och tar till dig all kärlek. Här kommer extra mycket till dig och Trisse. Kramar min kära vän.❤️🤗❤️❤️🐶❤️🥰🤗💖🦋🐘💖💖💙💙I-M

Svar: Ja, det är besvärligt och frustrerande och tröttsamt att dubbelseendet bara fortsätter att bli sämre och sämre. Precis som så gott som allt annat också!
Ja, jag har konstant kronisk huvudvärk som är svår, stundtals väldigt svår, och jag har också ögonvärk. Ögonen och bakom ögonen pulserar och värker och det känns som att ögonen ska ploppa ut osv osv. Inte alls roligt. :(

Ja, jag känner mig trygg med att dessa läkare är duktiga och att de vill det bästa för mig.
Men det är ju dessvärre inte alltid man känner så. Absolut inte alltid! Långt därifrån!

Ja, jag får så otroligt mycket kärlek både från min familj och från mina läsare, som är som en andra familj för mig.
Jag tar verkligen in all kärlek och all stöttning jag får från alla er, inte minst från dig.
Bloggen och alla ni, mina kära läsare, betyder helt otroligt mycket för mig!

Tack så mycket för det, älskade Ing-Marie! Trisse och jag skickar lika mycket, om inte ännu mer, kärlek tillbaka till dig, finaste Bonusmatte som vi älskar så mycket! <333 <333
Hanna Andersson