hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Mysig lyxfrukost med mamma och Trisses känsliga mage är i ett skov...!

Ja, tänka sig! Mamma är faktiskt ledig denna fredag! Eller ja. Ledig och ledig...! Hon är fysiskt sett hemma här hos Trisse och mig i huset. Men helt ledig är hon definitvit INTE. Dels på grund av att hennes anställda både skickar sms och ringer henne på ledig tid. Och det är inte bara idag det händer, absolut inte. Och dels på grund av att hennes tankar och delvis hennes hjärna befinner sig på jobbet, så att säga, även om hon fysiskt sett befinner sig i soffan mittemellan Trisse och mig. 
 
Vi har nyss ätit en mycket god och lyxig frukost, mamma och jag, halvliggandes och mysandes här tillsammans i soffan. Trisse, däremot, har inte ätit något alls. Han tittade på sin frukost men han rörde den inte alls när den ställdes ner på hans mat- och drickplats i köket. 
 
Trisse har ju, som jag tror att i alla fall de flesta av er vet, problem med sin mage samt matsrupe. Han har, liksom Mamma 2 (alltså jag) reflux, sådan mor sådan son. Nu är vi ju visserligen inte släkt med varandra biologiskt, men ändå. Och hans mage är enormt känslig. Och då menar jag verkligen KÄNSLIG! 
 
Om han äter något annat än det vi vet helt säkert att han tål (förutom hans torrfoder är det äpple, banan, morot, ärtor och knäckebröd). That´t it. Får han något annat, hur litet det än må vara blir han dålig i magen någon timma efter. Han får ont i magen och det riktigt syns på honom hur obekvämt det känns för honom i magen. Och sedan spyr han. 
 
Och som många mag- och tarmsjukdomar går också hans i skov. Och nu är han inne i ett skov igen. Det betyder att han inte vill äta, att han har uppenbart ont i magen och mår illa, vilket han visar genom att han envist vill slicka på sina framtassar och han ser helt enkelt ut att ha ont, det syns i hans ögon och på hela honom (vilket såklart gör ont i våra hjärtan av att se och veta om). Han vill äta gräs och han spyr och är ofta också lös i magen. 
 
Det är aldrig roligt när en familjemedlem inte mår bra. Och värst är det med de familjemedlemmar som har fyra ben, en nos och en svans och en oförmåga att prata det svenska språket för att berätta och beskriva hur han/hon mår. Pratar gör han ju vår lille Trisse, han låter som ett marsvin, men han kan inte beskriva vart det gör ont och hur ont det gör osv osv. 
 
Det är såklart frustrerande och vi blir såklart ledsna och oroliga för vår lille pojk. Även om vi vet att det är ett skov han befinner sig i och att han snart återgår till sitt normala mycket känsliga läge igen med magen så är det klart att det känns i hjärtat. Det gör det. Han är ju vår lille pojk, vårt lille hjärta. Han är en otroligt, oerhört kär familjemedlem. Han är det käraste vi har. Han är allas ALLT.
 
Nu får vi hoppas att Trisse äter sin frukost under dagen och att han snart mår lite bättre igen. Det är inte så att han mår jättedåligt, då hade vi självklart tagit honom till veterinären och så. Men han mår inte hundra toppenbra och det räcker. Hundar som har så kort liv ska alltid må toppenbra. Eller åtminstone 99.9 % av tiden, tycker jag!
 
Mamma, Trisse och jag ska mysa lite till här i soffan. Sedan ska jag återvända till sängen och där blir jag liggandes tills ikväll då jag måste komma upp en liten stund för att äta och vara lite social med familjen. Så långt energin räcker, utan att adrenalinet kickar igång, vilket verkligen inte är långt!
 
Tack så mycket, älskade mamma för den goda lyxfrukosten och för ditt supermysiga sällskap till Trisse och mig.
 

Och titta! Rosorna som mamma gav pappa för fyra dagar sedan står kvar och är fortfarande jättefina! Härligt såhär inför helgen!   
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Oh så glad jag blev när jag läste det du skrivit. Att du och mamma får lite egentid. Även om telefon ringer stup i ett. Kan tycka att det är dåligt att inte respektera hennes ledighet. Men vet ju att hon är duktig och brinner för sitt jobb. Därför borde hon verkligen slippa det när hon är ledig. Och lilla Trisse gubben. Så jobbigt för honom, och er förstås som ser hur han lider. Precis som din mamma och pappa ser dig lida utan att kunna göra något. Hoppas att det inte blir alltför långdraget. Ha en Dag med din mamma. Fina älskade Hanna❤️🐶❤️❤️🌸🌼🌸🌼🌸🌼🌸🌼💙💙🥰🥰I-M

Svar: Det var väldigt mysigt att ha lite egentid med mamma och mysa med henne och Trisse! <333 Jag tycker så synd om mamma som så gott som aldrig får vara HELT ledig för att det alltid är någon från hennes jobb som hör av sig till henne på ett eller annat sätt. Det har du helt rätt i, älskade Ing-Marie! Hon är både väldigt duktig och hon brinner för sitt jobb. Du har så bra koll, du tar verkligen in det jag skriver och det du läser och det uppskattar jag så mycket.

Trisse är faktiskt fortfarande kvar i sitt skov med magen. Det är nu tisdag morgon när jag svarar på detta nu, så hans mage och detta skov har hållit i sig ett tag nu. Men har var lite bättre igår så vi hoppas att det hela är över nu för denna gången.
Ja, det är verkligen jobbigt för honom och för oss, men mest för honom såklart. Lille gubben! <333

Ha en dag, älskade finaste Ing-Marie! <333 Älskade finaste du <333
Hanna Andersson

2 Annica
skriven :

Starkt av dej att du orkar blogga! Psykisk sjukdom är inte något vården tar på det allvar den borde. Nu i corona tider mår många fruktansvärt dåligt av ensamhet. Svårt att få hjälp av vården.
Har väldigt ont i magen. Tror det beror på all psykmedicin jag äter och eller nåt gynekologiskt. Har beställt tid privat till gynekolog dit det är kö förstås. Har egentligen inte råd men vad gör man.
Inom allmäna vården är det svårt att få hjälp. Styrka!!

Svar: Tack så mycket! Det betyder så mycket, både att du skriver så till mig och att du läser och följer min blogg. Tack! <3 Du har helt rätt i det och det finns så otroligt många, sorgligt många, människor med psykisk ohälsa som sitter hemma ensamma och lider extremt mycket och de får inte alls den hjälp och det stöd från sjukvården och psykiatrin som de desperat behöver.
Jag är så otroligt tacksam för egen del att min psykiska ohälsa nu är bättre än någonsin. Men samtidigt så otroligt ledsen för att min fysiska ohälsa istället är sämre än den någonsin har varit. Alltid är det något som krånglar.

Åh nej, att ha ont i magen är aldrig roligt. Det är såklart aldrig bra att äta för mycket psykmediciner. Framförallt inte benzodiasepiner som är vanebildande (beroendeframkallande) och som ger toleransökning (att man kräver mer och mer, högre och högre dos, för att få effekt). Det är inte alls bra, du vet säkert redan det. Men om du inte har koll på detta vill jag upplysa dig om detta.
Självklart är det också viktigt att, förutom att tillsammans med en psykiatriker gå igenom vilka psykmediciner du har och se om du kan ta bort och/eller minska någon/några av dem, kontrollera hos en gynekolog så det inte är något sådant som spökar.
Ja, klart att det är kö och också klart att det är dyrt, jag är ledsen för det. Men det är viktigt att kontrollera hur det står till inne i kroppen. Du gör helt rätt som ska på en undersökning.
Jag önskar dig all lycka till och jag håller alla tummar och tår att det går bra och att allt ser bra ut. <3
Styrkekramar till dig <3
Hanna Andersson