hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En orange lampa som lyser på nätterna i sovrummet

Trots att jag är så väldigt ljuskänslig har jag ett väldigt dåligt mörkerseende, alltså VÄLDIGT dåligt. Det betyder att om jag till exempel måste ta mig upp på natten och halta till toan så måste jag ta min telefon med mig och lysa med lampan så jag ser vart jag går. 

För några veckor sedan i samband med att pappa rotade runt i en garderob här i stugan hittade han en liten lampa som har en kontakt på sig. 
 
När man trycker i kontakten i ett vägguttag lyser den här makapären orange. Det lyser inte så mycket så att det stör vilan på natten men det lyser jättebra vid golvet, precis lagom så att jag slipper ta med mig mobilen att lysa med. 

Så här ser det ut när den lyser på kvällen vid halv tio-tio innan det har blivit helt mörkt... 

...och så här ser den ut när det är kolsvart utomhus (här ute på landet har vi inga gatlyktor heller utan det blir totalt kolsvart här ute) och i resten av rummet. Kontakten är i vägguttaget och den lyser oranget lagom starkt. 
 
Anledningen till att pappa hittade den här smarta lilla lamp-grejen i en garderob är att farmor hade den där i sovrummet när hon och farfar bodde där. 
 
Tänk att en sån liten udda makapär kan vara så smart och användbar och en lösning på ett problem för mig som har sånt kasst mörkerseende! Och tänk så bra att pappa hittade den i garderoben när han egentligen var på jakt efter något helt annat! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 sandra ledin
skriven :

De lamporna är jätte smarta. Har en sådan här hemma också. Vi brukade ha den i badrummet i föra lägenheten. Då det lyste lagom om natten så att ingen trött behövde piggna till under natten och inte kunna somna om efteråt.
Vilken tur att din pappa hittade den. Då behöver du inte konka på mobilen mitt i natten.

Ha en jätte fin helg!!!

Svar: Ja, de är verkligen så smarta! Åh så bra att en sådan lampa underlättade hemma hos er med! Ja, exakt! Den lyser inte så starkt att man piggnar till av den. Ja, visst var det bra att pappa hittade den i garderoben! Ibland är det bra att städa och rensa bland gamla saker! Precis, det har du helt rätt i!

Tack så mycket och tack detsamma till dig! <3 Och TACK så hemskt mycket för att du läser och för att du kommenterar så fint! Det betyder jättemycket för mig! Mycket mer än jag tror du förstår, så stort tack <333
Hanna Andersson

2 Anonym
skriven :

Ibland är det bra med saker man sparat på sig. Lampan är ju perfekt för dig. Jag försöker med hjälp att rensa skåp och lådor. Men det räcker inte när det bara är jag som vill rensa ut gamla saker. Men det får bli lite åt gången. Lika skönt varje gång jag kan slänga en liten sak, eller skänka bort. Hur går det för Trisse? Hoppas det är bättre. Varmaste kramar till dig min egen MEdkämpe❤️🤗🐶❤️❤️💙💙💙🥰😘I-M

Svar: Verkligen bra! Den som spar han har! Ja, lampan är helt perfekt! Och den lyser precis lagom starkt/svagt. Inte så mycket så den stör när man försöker vila/sova. Men så pass starkt att den ger bra ljus vid golvet. Så nu slipper jag ta med mobilen och ha den som en ficklampa. Jag är väldigt glad att pappa hittade lampan när de städade och rensade i garderoben!
Att rensa litegrann då och då är mycket bättre än att inte rensa något alls! Många bäckar små, eller hur! Det är så du får se det, kära du. Du är så duktig som trots ditt väldigt dåliga mående tar tag i en sådan sak. Men det låter verkligen som att du behöver hjälp! Synd att det bara är du som vill ta tag i det!
Jag förstår att det känns skönt varje gång du slänger eller skänker bort något! Som sagt, många bäckar små! Kämpa vidare, du är så stark och duktig, Ing-Marie. Du är en imponerande kvinna, det har jag alltid tyckt, enda sedan vi först fick kontakt med varandra och blev så goda vänner! <333

Jo, Trisse mår sådär faktiskt. Han började ju hämta sig direkt när han fick sina mediciner (smärtstillande, antibiotika och kortison). Han har nu slutat med antibiotika men fortsätter med de andra två. Smärtstillande får han vid behov. Vi började sänka hans kortison, på veterinärens inrådan. Men dessvärre märkte vi då direkt att han fick mer ont, att han började gå sämre med bakbenen igen (det var/är bakbenens leder som var/är allra mest inflammerade, riktigt ordentligt sorgligt nog!) så Lina kontaktade veterinären då på en gång och vi skulle då öka kortisonet till högre dos igen. Så bra är han definitivt inte alls ännu. Och veterinären ser lite besvärat på detta att han fortfarande inte är bra och att det inte gick att minska kortisonet plus att han fortfarande behöver smärtstillande var och varannan dag. Det är inte riktigt bra alls. De flesta hundarna borde varit så gott som helt bra för flera dagar/någon vecka sedan av den behandling Trisse fått. Men det är ju inte Trisse, så det är oroande. Jag ska fortsätta uppdatera dig som hans fina Extramatte, det lovar jag, samt uppdatera alla mina fina kära läsare också! <3
Massa varma kramar till dig, från vår lille Trisse och från mig <333 <333
Hanna Andersson