Jag ber om ursäkt att detta inlägg blev något försenat! Det är blogg.se´s hemsida som har krånglat igår kväll och hela natten så jag kunde inte skriva dagens inlägg som jag brukar skriva på natten. Men nu kommer här ett inlägg i alla fall! Tack så mycket för ert tålamod, mina kära läsare!
Ja, det känns verkligen så. Tänk om "bli frisk eller åtminstone mycket mindre sjuk" är just det. Något jag väntar på som inte kommer inträffa. Och jag som väntar så. Väntar och hoppas, väntar och hoppas. Och det är likadant för min familj. De väntar såklart de också. De väntar och hoppas. Väntar och hoppas. Precis som alla andra ME-sjuka och alla deras anhöriga. Vi som grupp gör inte mycket mer än väntar och hoppas. Väntar och hoppas.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att detta inte är något sådant. Något man väntar på som inte kommer ske. Ett botemedel MÅSTE komma. Och det måste komma snart. Det bara är så.
Men varför ber du om ursäkt för någon timme försening? Du tar din ork och energi varje dag till att skriva. Det är en enorm bedrift.
Håller med om denna väntan som aldrig leder till något.Tack för att du sätter ord på allt hur jag känner och mår. Älskade fina Hanna, min bästa finaste ME-kämpe💙💙💙❤️❤️🐶🌸❤️❤️💙💙💙🤗🥰😘I-M