hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Uppdatering om Hannas operation

Hej på er! Lina som skriver nu, Hannas syster och blogg-vikarie nu när hon är på sjukhuset. Det är roligt att vara här inne på bloggen och skriva inlägg, men eftersom jag blir blogg-vikarie när Hanna är på sjukus eller extra dålig av annan anledning (sommaren 2017 skrev jag en del inlägg när Hanna hade minnesluckor och var väldigt dålig, även då inlagd på sjukhus) så kunde ju omstädigheterna helt klart varit annorlunda. 
 
Mamma har precis uppdaterad mig och pappa, som väntat hela dagen på att Hannas operation ska vara över. Det är den nu och Hanna är på uppvaket. Läkaren har varit hos dem och sagt att han är mycket nöjd med operationen och som det verkar är dubbelseendet borta. Väldigt skönt, är ju inte ofta Hanna har medvind så minsta lilla är vi tacksamma för.
 
Om hon får komma hem ikväll eller ej vet vi inte än. Det beror lite på hur hon mår efter sövningen och hur det går för henne att få i sig att dricka och komma upp till toaletten, något som hon har svårt för i vanliga fall, så blir ju inte direkt lättare efter en operation. Men vi håller tummarna, jag, pappa och Trisse vill så gärna få hem henne och är ju det absolut bästa för Hanna att vara i sin hemmiljö för ME:ns skull. Men det är ju läkaren som får fatta det beslutet.
 
Om hon blir kvar över natten åker jag och pappa ner till sjukhuset i kväll och hälsar på henne och mamma. Jag längtar så efter henne. Är en speciell ensamhet när hon är på sjukhus, mycket värre än den jag känner när jag är ifrån henne i vanliga fall. Jag saknar henne alltid och hon mig, men när någon av oss är på sjukhus är det en annan känsla. Tur att jag har pappa och Trisse hos mig och Hanna har mamma hos sig. Men snart är vi tillsammans igen alla fem, det längat jag efter. Och en viss liten herre längar nog ännu mer. Trisse har saknat sin mamma 2 hela dagen och förstår inte alls varför han inte spenderat sin dag på mammas fötter i den sköna sängen som vanligt. Istället har han fått klara sig med mamma 1 och hänga med mig i soffan medan jag pluggat och självklart promenader som vanligt. Vi har haft det rätt okej ändå, men bättre blir det när ordningen är återställd och mamma 2 är hemma igen.
 
Beroende på hur Hanna mår och om hon kommer hem ikväll, så skriver hon ett inlägg. Men annars hör ni av mig snart igen. // Lina 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: