Ja, precis så är det. Ögat har blivit ännu mer rött, något jag nästan inte trodde var möjligt, men det var det! Det är nog så som pappa säger att det är som med blåmärken, det tar några dagar innan blåmärket blir sitt allra mest färgglada. Så verkar det alltså vara med det röda i mitt öga också.
Pappa fortsätter att ta hand om mitt öga varje dag, på bästa sätt. Han torkar bort det kletiga som blir på ögonfransarna och han ger mig ögondroppar/salva med antibiotika två gånger om dagen. Morgon och kväll.
Ögat gör mer ont nu än tidigare. Idag har det verkligen gjort riktigt, riktigt ONT. Sådär ont så jag varit riktigt nära att bryta ihop flera gånger för jag känt att jag inte orkar, att jag inte står ut. Men jag måste orka och jag måste stå ut! Jag har inte direkt något val och det positiva med mitt öga, jämfört med resten av min kropp och alla sjukdomar, är att mitt öga snart kommer börja bli bättre och bättre. Synd att det inte är så för hela mig utan bara för ett öga. Men men. Det är ju som det är. Tyvärr... Sad but true...
Jag vill återigen VARNA känsliga tittare för nedan kommer två stycken bilder på mitt öga och vissa kan tycka det ser obehagligt ut! 👀
Det är inte på något sätt några vackra bilder, varken på mig eller mitt öga, men det visar hur mitt stackars vänstra öga ser ut efter operationen. That's it! 👀 ❤️
Alltså guuud! Det där ser ut att göra så hemskt ont alltså jag får panik så hemskt det ser ut för din skull!! Du är så stark att jag inte fattar det ens! Att du klarar detta också liksom! Det är starkt!! Kram tjejen!!