hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Imorgon är det dags för Ögonoperation!

Japp! Precis som rubrieken säger: imorgon är det dags för ögonoperation! Jag inser nu när jag skriver att jag nog inte skrivit något här på bloggen att det snart är dags för min operation. Jag vet inte ritkigt varför, men jag tror att det är så att jag inte velat skriva något om det till er, mina fina, älskade läsare, eftersom att jag själv förskt förtärnga detta enda sedan jag fick kallelse och mitt operationsdatum i början av december.
 
Jag har verkligen inte velat tänka på det utan har heslt velat förstränga det och att skriva om det och tala om det för hundratals personer, alltså ni som läser, hade gjort det hela mycket mer verkligt, tror jag. 
 
Jag vill verkligen inte opereras och jag känner mig supernervös och jag känner att kroppen och hela JAG bara skriver NEJ! Och skriket inombords blir högre och högre och sedan en vecka tillbaka har skriket varit så högt och påtagligt att det inte längre gått att ignorera. Inskrivningssamtalet med min Narkosläkare gjorde inte det hela mindre verkligt. 
 
Anledningen till att jag inte vill opereras är att jag inte vill opereras. Efter ca 30 operationer känner jag att det räcker! Jag vill inte mer, helt enkelt och eftersom att jag har svår PTSD efter alla svåra operationer och efter all misshandel och övergrepp vården och viss vårdpersonal utsatt mig för sedan jag var liten är dey traumatiskt att vara på sjukhus och ett riktigt trauma att opereras. Inte bara för kroppen som blir skuren och sydd i utan för MIG, psykiskt, känslomässigt. Mamma ska vara med mig och det är tur det. Jag hade inte gjort detta själv. 
 
Man kan ju defitivt fråga sig varför i allsin dar´ jag ska opereras igen när jag verkligen inte vill det, framförallt eftersom att det är en frivillig operation och inget jag måste göra för att rädda mitt liv eller liknande. Men det är bara så att jag är otroligt trött på att se dubbelt hela tiden, dygnet runt. Jag har gjort det i ca två års tid, men från början var det bara då och då men det (som allt annat) har blivit gradvis sämre och nu ser jag dubbelt hela tiden och det är sällan jag lyckas få ihop de två "bilderna" (alltså det jag ser) till en bild. 
 
Och min vc-läkare, min ögonläkare, annan ögonspecialist (ortoptist) och min familj tycker att jag utan tvekan ska opereras så det känns inte ens helt frivilligt. Självklart vill jag se normalt igen för det är jobbigt att se dubbelt och det är väldigt utmattande för min redan mycket trötta hjärna. 
 
Det enda jag är riktigt orolig för är hur mycket stryk min ME (och alla andra sjukdomar och EDS:en mm) ska ta skada av detta. Jag lär bli permanent försämrad i ME:n av denna operation för det har jag blivit av alla operationer jag genomgått med ME. Frågan och det största orosmomentet är HUR MYCKET försämrad jag kommer bli. Samt frågan och orosmomentet hur lyckad operationen kommer bli.
 
Det är mycket som kan få fel och eftersom att jag är som jag är (inte medicinskt som alla andra) och dessutom mycket svårt sjuk skulle det inte förvåna mig om jag drar på mig inefktioner och blödingar och allt annat efter operationen. För det är tyvärr sån jag är. Och det suge...såklart...! 
 
Snälla håll tummarna för mig, fina läsare! Jag skriver något väldigt kort imorgon och sedan kommer Lina uppdatera er att jag lever (om jag lever, vill säga) efter operationen och antagligen också dagen efter om jag inte orkar få ihop en mening eller två på egen hand! 
 
Efter operationen av mitt vänstra öga hoppas jag att jag kan dra loss prisman (den randiga plastfilmen man ser på ena glasögat) för att om allt går som det ska kommer jag inte behöva prisman längre! Hoppas, hoppas, hoppas att det blir så! 🤓👓❤️
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Katarina
skriven :

Stort lycka till i morgon fina Hanna! Ska hålla mina tummar hårt och tänka på dig. Massor av kramar fina vän💗💗💗

Svar: Tack så mycket, finaste Katarina <3 Tack! Massa kramar fina vän <333
Hanna Andersson

2 Sonja
skriven :

Har börjat läsa din blogg.....Många kramar till dig och det kommer att gå bra med op❤️

Svar: Åh så roligt att du hittat hit och läser! Hoppas du är här för att stanna! <3 Många kramar och tack! <3
Hanna Andersson

3 Sonja
skriven :

Hej Hanna,har nyligen börjat läsa din blogg......Hoppas din ögonoperation går bra och många,många Kramar till dig❤️

Svar: Hej Sonja! Tack för att du läser, hoppas att du fortsätter med det. Det kommer ut ett inlägg varje dag! Tack så mycket. Det hoppas verkligen jag med. Är väldigt nervös nu innan!
Många, många kramar tillbaka, fina du <3
Hanna Andersson

4 Elin
skriven :

Hej, är nyfiken på vad ”och alla andra sjukdomar” är? Har bara sett att du nämnt ME, Fibro och EDS. Verkar otroligt tufft bara det. :/ Hoppas operationen går bra!!

Svar: Hej! Jag är inte öppen med alla sjukdomar jag har då jag känner att en del av det är för svårt och jobbigt att dela med mig av. Kanske i framtiden, men just nu väljer jag att hålla en del hemligt. Men sjukdomar jag har som jag är öppen med att jag har men som jag inte skrev med i texten är till exempel en mage-tarmsjukdom jag har och en svår form av en refluxsjukdom. Och så har jag en sjukdom som heter Segmentell rörelsesmärta i ryggen.
Sen har jag skolios och ett gäng diskbråck och diskbuktningar och andra problem (stora problem) med ryggen men det är ju inte sjukdomar. Men det är ett helvete ändå!
Och jag har också några psykiska sjukdomar/diagnoser som depression (men jag är väldigt mycket bättre nu än för några år sedan), ångestsyndrom (men likadant med det, är mycket bättre nu och har i stort sett aldrig panikångest längre) och svår PTSD. Är bättre i min PTSD också efter år av terapi, men har fortfarande symtom, vissa av dem är svåra symtom och det kommer jag nog tyvärr alltid ha.

Hoppas det besvarar din fråga! Annars får du fråga igen så ska jag försöka svara bättre!
Ja, det är extremt tufft.

Tack så mycket! <3
Hanna Andersson

5 Elin
skriven :

(Tillägg:) ... Att du opererats så många gånger trots att du är så ung? Hur kommer det sig? Svara när du orkar. Kram

Svar: Ja, jag har opererats otroligt många gånger, ovanligt många för att vara så ung, nyss 24 år fyllda. Jag har bland annat opererats ett antal gånger för att jag är född med dubbelsidig läpp-käk-gomspalt. Googla gärna på det för att få en bild av vad det är och varför man måste operera det.
Sen varför jag opererats så många gånger utöver det är privat.
Kram
Hanna Andersson

6 Linnea
skriven :

Guud jag håller verkligen tummarna för dig gumman!! Du är stark så du fixar detta oxå!! Kram tjejen!!!

Svar: Tack så mycket för det! Det uppskattar jag! Kram <3
Hanna Andersson

7 Anna. T
skriven :

Älskade Hanna, lycka till med operationen!! Jag kommer tänka extra mycket på dig och heja på dig! Jag vet att du kommer klara detta galant. Min hund (Donna) ska oxå opereras idag, hon ska få fixat med sina tänder. Så du o Donna är i fokus idag. Tack för att din syster håller oss läsare uppdaterade! Massa massa kramar och kärlek till dig fina Hanna 💙❤💙❤💙❤

Svar: Älskade finaste Anna <3 Jag har tänkt på dig med! <3 Tack så mycket för ditt fina stöd <3 Hoppas verkligen att Donnas tänder är fina nu och att det gick bra för henne! <3 Det har verkligen varit fantastiskt bra att Lina skrivit nu när jag inte orkat. Hoppas dock att jag orkar skriva igen nu!
Massa, massa kramar och kärlek tillbaka till dig, finaste Anna <3 <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson