hannaslillaliv.blogg.se

Detta inlägg är ett favorit i repris! Jag skrev och publicerade för drygt ett år sedan men jag tycker det är väl värt att dela igen. Hundarna tillhör vår familj och de är vårt allt. Ni läsare som har hund vet vad jag menar! Tack för att ni läser! 

Det är väldigt viktigt att stanna upp i vardagen och reflektera och tänka på vilka människor och djur man har i sitt liv och vad de betyder. För mig betyder hundarna allting. De är mina hjärtan och de betyder så enormt mycket för hela familjen. Ibland är det lätt att glömma bort vilken tur vi har som har dem. Hur otroligt lyckligt lottade vi är som har inte mindre än tre stycken helt fantastiska små vovvar i våra liv. De förgyller verkligen vår vardag och skänker så oerhört mycket kärlek.

Tyra och Tjorven var med i bilden långt innan Trisse föddes och hamnade hos oss. Under hela min och Linas gymnasietid passade vi dem en eller två dagar varje vecka, och sedan mer på helgerna och kvällarna. Antingen för att deras ägare var bortresta eller för att vi ville. När vi slutade skolan cyklade vi hem till dem, ledde cyklarna med skolväskorna på pakethållarna och hade hundarna bredvid. Sedan gick vi hem, myste och tog promenader. Åkte på utflykter. Det var på den tiden jag fortfarande kunde kämpa mig ut på promenad.

Tyra och Tjorven har hjälpt Lina och mig många gånger, jag kan till och med säga att de räddat oss, utan att överdriva. Kärleken vi fått från dem, helt villkorslös och gränslös, har betytt allt. Medan andra i vår ålder skaffade pojkvänner, umgicks med vänner på stan och var ute och festade har Lina och jag kämpat mot depressioner, ångest och ätstörningar. Vi har inte haft det så lätt och jag har genomgått stora, svåra operationer och verkligen kämpat för att hålla livsgnistan vid liv. Hundarna har skänkt oss den glädjen och den kärleken, det sällskapet och den förståelsen som ingen annan gjort.

Jag minns kvällar då Lina och jag var mycket nere, fulla av ångest. Livet kändes allt för svårt och viljan att släppa allt, bara ge upp, blev allt starkare, kröp allt närmare. Då ringde mamma efter expert-hjälp, vår mirakelmedicin. Hundarna kom till oss och stannade över helgen och med varsin hund i knät blev livet så mycket enklare att stå ut med. När Lina och jag tog studenten och kom hem till familj och lite släkt hade mamma ordnat så Tyra och Tjorven också var med. De var hemma och väntade och känslan när de kom springande och mötte oss, med varsitt band knutit runt halsen, går inte att beskriva. Att de var där, på vår stora dag betydde mer än alla andra gäster tillsammans. Tyra och Tjorven har alltså betytt obeskrivligt mycket för mig och Lina. Och för hela familjen.

Här har vi Tyra till vänster och Tjorven till höger. Och i mitten sitter en flåsande liten Trisse! Det finns inget bättre än att ha tre hundar i sängen. Att mysa med alla tre samtidigt och ligga tätt ihop är det absolut bästa jag vet! 🐶❤️ 

Några månader efter studenten, i oktober 2013, hämtade vi vår första egna lilla vovve. Trisse var åtta veckor gammal när han klev in över tröskeln i vårt hem och lyckan var total. Trots att Lina, jag och mamma är uppvuxna med hundar, och pappa är en självklar hundperson (han också) är det alltid speciellt att skaffa sin första alldeles egna hund. Lina och jag pustade ut efter 12 hårda år i skolvärlden och vi var mammalediga med Trisse och fortsatte såklart att passa Tyra och Tjorven som vanligt. När Trisse blev äldre började vi arbeta lite inom äldrevården och det gick som det gick. Lina fixade inte det psykiskt utan hittade sin väg inom handeln, där hon är kvar. Min kropp klappade ihop totalt och jag blev sjukskriven (sjukpensionär) och började för första gången söka mer ordentligt än innan efter anledningen till min kropps dåliga mående.

Mamma och pappa har gått igenom kriser, både i sitt äktenskap och var och en för sig. Jag har fortsatt att genomgå stora operationer. Lina blev sjuk i ätstörning, depression och ångestsyndrom. Jag har fått mina diagnoser, ME, EDS och fibromyalgi (och ett antal till). Trisse har funnits som vår lilla glädjespridare hela tiden. Han har lyst upp med sin närvaro och lyft hela familjen. 

Han ligger i sängen med mig, är mitt sällskap och viker inte från min sida, oavsett hur många timmar om dygnet jag ligger ner. Dagar då jag är extra dålig vill han inte lämna mig ens en kort stund för att gå ut på promenad. Han vet att jag behöver honom för att orka fortsätta kämpa, fortsätta överleva. Trisse och Lina är ute och går, själva eller i sällskap av Tyra och Tjorven och tillsammans är de ute på äventyr. Stora som små. Han är morfars lilla kille och älskar att ligga på rygg i hans knä. Nu har pappa dessutom fått sällskap, efter att ha varit ensam kille med tre tjejer i alla år. Killarna håller ihop i vår familj, tro mig! Mamma har fått en ny bebis i Trisse. De kan ligga och gosa i timmar och glädjen Trisse känner när mamma och pappa kommer hem från jobbet på eftermiddagarna vet inga gränser.

Om Tyra och Tjorven räddade Lina och mig så räddade Trisse vår familj. Jag är evigt tacksam för att vi får ha vår lilla Trisse-bebis och tjejerna i vår familj. Han är fantastisk, vår lilla kille. Och tjejerna är fantastiska, de också! Som jag älskar dessa tre små varelser.