hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Vårdkonferans om mig...! ☹️

Idag ska det hållas någon form av vårdkonferans om mig. Två stycken läkare, varav den ena är min vårdcentral-läkare, ska träffas och prata om mig och min "behandlingsplan" (som i mitt fall som kroniskt sjuk innebär symtomlindrande "behandling").

De skulle egentligen kunna träffas utan mig. MEN. Det känns faktiskt för otryggt att låta två läkare prata om mig, över mitt huvud och utan att jag är där, vem vet vad de kommer fram till och enas om?! Så det känns nödvändigt att jag är där. Mamma följer med mig också, som väl är. Så vi är två stycken om läkarna börjar bråka med oss.

Jag vet faktiskt inte varför de ska ha någon form av vårdkonferans om mig, men de sa att de ville ha det och bokade mötet och då blev jag tvungen att vara med. Tyvärr. Jag har ingen energi alls att vara med. Jag orkar egentligen inte ens lämna sängen. Men jag känner mig, som sagt, tvingad att vara med. Det känns alldeles för otryggt att de ska träffas och bestämma saker utan mig där.

Det värsta är att jag har läkarbesök på tisdag. Det bästa hade varit om mamma kunde ta mötet idag ensam. Men när vi ändå ska träffa min läkare tänkte jag visa upp min tå, den infekterade och inflammerade stackaren. Och då krävs det ju att jag är där i alla fall! Om jag visar upp min tå imorgon och får antibiotika utskrivet eller vad det nu blir behöver jag ju inte boka ett besök för bara tån. Så jag bara måste följa med imorgon.

Det suger och det är världens sämsta timing att ha två tider efter varandra, men inget kunde flyttas. Så det är som det är. Utan mina smärtplåster hade det inte gått att ha två besök på två dagar. Men med den lilla smärtlindring och den sömn jag får tack vare plåstren kan jag på något sätt tvinga mig iväg. Det bara måste gå. Jag får stå ut med två besök på två dagar och krascha sen efteråt och hoppas, hoppas, hoppas att straffet blir så lindrigt som mögligt och att kraschen blir tillfällig, inte permanent. Håll gärna tummarna för det ni också! 💙

Trisse håller sina tassar för mammas skull. Det gör han alltid. Han är så snäll, min lille gulleplutt! 🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

Jag håller tummarna 😍

Svar: Tack så mycket! ❤️
Hanna Andersson

2 Anna. T
skriven :

Håller tummarna för att det går bra på mötet och att kraschen inte blir alltför jobbig efteråt.
Jag har varit med min mamma på olika vårdkonferanser (hon har oxå ett antal kroniska sjukdomar) och de har varit väldigt bra. Så jag hoppas att denna är bra ❤❤❤ Trisse är bara för söt!! Mina tjejer hålla sin tassar för dig ❤❤ massa kramar och kärlek ❤❤❤

Svar: Tack så mycket för det! ❤️❤️ Så skönt att du har positiva erfarenheter av denna formen av möten. Hoppas jag också får det!
Visst är han underbar! 🐶❤️
Åh tack för det! 🐶❤️
Massa kramar och kärlek ❤️❤️❤️
Hanna Andersson

3 Anonym
skriven :

Skickar kramar! / Lotta

Svar: Kramar tillbaka till dig <3
Hanna Andersson