hannaslillaliv.blogg.se

Det är verkligen tufft med andningen. Efter det att värmeböljan lugnade ner sig tyckte jag att det blev lite, lite lättare att syresätta mig och andas. Men nu är det lika illa igen, och har varje någon vecka. Det är väldigt tufft. Det går inte att förstå hur fruktansvärt jobbigt och hur ångestframkallande (panikartad dödsångest) det är att inte kunna andas ordentligt, att inte syresätta sig tillräckligt. Det är hemskt. Helt och håller fruktansvärt.

Anledningen till att jag har så svårt att andas och syresätta mig beror huvudsakligen och framförallt på ME:n. Att jag är mycket svårt i ME och att sjukdomen är så utbredd och påverkar mig så starkt och svårt att till och med andningen påverkas och försämras. Sedan blir det inte bättre av att ha lågt Hb, som jag hade i början av sommaren men inte längre, som väl är. Och andningen påverkas också negativt, åtminstone i mitt fall, av att vistas i fuktiga miljöer. Så som vår sommarstuga blivit de senaste veckorna sedan värmeböljan försvann och hösten gjorde entré.

Det spelar ingen roll hur mycket inhalation, luftrörsvidgande, jag tar eller hur mycket jag än försöker djupandas, det hjälper inte ett dugg. Det är riktigt, riktigt tufft att andas och min familj hör på min rosslande, pipande och mycket ansträngande andning hur jobbigt det är och de är oroliga för mig, såklart. Och de lider med mig. När det hörs väldigt tydligt hur jobbigt det är att andas och få tillräckligt med luft. Tänk då hur tufft det är och hur jobbigt det känns.