Nu är den stora dagen här! Vi ska flytta hem till huset i stan från sommarstugan på landet. Det känns alltid lika tråkigt. Sommaren är slut, tiden i sommarstugan är över för den här gången, hösten är här, vardagen är här osv. Tråkigt. Men samtidigt lite skönt också. Nu har vi bott här sedan strax innan midsommar. Så det är dags att komma hem till huset i stan nu.
Det är väldigt, väldigt påfrestande och ansträngande för mig att flytta. Dels att fysiskt flytta, åka i bilen från stugan och hem. Men också resten, packningen, få med allt och allt annat som rör flytten. Inte för att jag packar själv, jag får såklart hjälp med att packa mina grejer (kläder, mediciner och andra tillhörigheter och grejer) men bara för att jag inte kan hjälpa till och packa rent fysiskt betyder inte det att mitt kontrollbehov (kommer allt med, glömmer vi något osv) försvinner inte för det.
Det är väldigt jobbigt för mig att flytta, helt enkelt. Både att flytta ut till sommarstugan i början av sommaren och sedan är det lika jobbigt att flytta hem till huset i stan när sommaren är slut. Just att det är så jobbigt för mig att flytta fram och tillbaka till stugan gör det svårt för oss att fortsätta bo här ute på landet på helgerna som kommer. Jag vet att de andra vill flytta ut hit och bo på helgerna och jag vill och orkar inte det. Vi får se hur det blir. Nu är fokus och prio ett att flytta hem. Jag som redan är kraschad. Hur ska jag orka med detta?!
Lina, med herr Trisse i famnen, och pappa när de var ute i båten. Mamma satt fram i fören och tog denna bild. Något mer båtåkande blir det säkert någon helg framöver. Båten måste ju upp på land igen, om inte annat!