hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Ju sämre jag mår fysiskt desto bättre mår jag psykiskt! 💙

Ja, det kan låta konstigt men det är faktiskt precis så det är. Ju sämre och sjukare jag är fysiskt, desto bättre och mindre deprimerad är jag psykiskt. Och jag vet varför det är på detta viset. Det är faktiskt ganska enkelt och logiskt. En människa klarar INTE hur mycket som helst. Det bara går inte! Det finns gränser för hur mycket en människa ska hålla ut, stå ut, klara av och orka.

Tidigare, framförallt i högstadiet och under gymnasiet, har jag varit djupt deprimerad och haft mycket ångest och panikångest. Jag har också PTSD, något jag lever med och kommer göra även i framtiden. Då när jag var djupt deprimerad och hade väldigt mycket ångest hade jag också väldigt mycket problem, symtom av, min PTSD. Väldigt många symtom. Det var tufft. Men tack vare tuff terapi, bland annat kbt-terapi, har jag blivit bättre i min PTSD.

Jag har också lidit av ätstörningar i olika former i olika perioder av mitt liv och kämpar fortfarande med det på ett eller annat vis. Man blir aldrig riktigt av med eller frisk från en ätstörning. Det är som med alkoholism, brukar jag jämföra det med. Man kan bli nykter alkoholist och på samma sätt kan man bli "nyktert ätstörd". Det är under kontroll, men det finns där fortfarande i bakgrunden. Precis som risker för "återfall".

Att ligga i ett mörkt, tyst rum dygn eget dygn. Vara som i fängelse och lida något fruktansvärt av över 100 olika symtom VARJE dag kräver mental styrka och också mental/psykisk hälsa. Jag hade ALDRIG klarat av att ligga instängd här i rummet med djup depression, kraftig ångest och panikångest och svåra PTSD-symtom samt en ätstörning. Det finns INTE på kartan att det hade gått. Jag hade tagit livet av mig förr eller senare. Troligtvis förr.

Det är helt enkelt så att ju sjukare jag blivit fysiskt, desto friskare har jag blivit psykiskt. Jag har blivit tvingad till att må psykiskt bättre. Något annat hade inte gått. Och jag klagar inte. Det är en lättnad att må psykiskt mycket bättre. Väldigt skönt och verkligen en lättnad.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anna. T
skriven :

Väldigt bra och klokt inlägg ❤❤❤ underbart att läsa att du mår bättre psykiskt! 😍😍😘 massa kramar o oändligt med kärlek till dig ❤❤

Svar: Tack så mycket! ❤️❤️❤️ Återigen stort tack för att du läser och för att du kommenterar så fint och stöttar så bra. Tack för det! 😘😘❤️❤️ Ja, det är så skönt att må så mycket bättre psykiskt som jag gör nu jämfört med när det var som sämst. Psykisk ohälsa är inte roligt och det är något som det talas om för lite. Som ME!
Massa massa kramar och lika mycket kärlek tillbaka till dig, fina du ❤️❤️❤️❤️
Hanna Andersson