Tänka sig! Igår hjälpte mamma mig att påbörja städningen av mitt rum. Eller rättare sagt, igår påbörjade mamma städningen av mitt rum. Och hon kom en bra bit på väg. Jag ska visa bilder när det är lite mer klart. Men jordgloben står i alla fall på plats nu! Inte illa. Trisse låg i sängen och verkade helt förvirrad och förstod inte alls varför jag tog ställning till vad som skulle sparas och vad som skulle slängas istället för att vila med honom. Han är inte van vid att jag gör något annat än vilar.
Det var verkligen en stor ansträngning för mig att vara med på ett hörn, samtidigt kändes väldigt skönt att röja, sortera och framförallt slänga! Det är befriande, tycker jag, att slänga gammalt bös man inte längre vill ha eller behöver. Det var nästan som en ny känsla i rummet när mamma fixat färdigt (för denna gång). Skönt. Det finns fortfarande saker att röja, sortera bland och slänga. Men var sak har sin tid och nu är första steget i alla fall gjort. Tack så mycket mycket, min älskade Mammi för all hjälp.
Håller med, älskar att rensa. Energin känns lättare vilket är en härlig känsla. Det blir extra viktigt när man spenderar så pass mycket tid i hemmet.
Brukar läsa boken Rensa i röran av Karen Kingston och efter det får jag alltid lust att rensa. Nu klarar jag det själv men jag har också kört er variant med att mamma rensar och jag säger vad som ska kastas/ges bort. Det gör ändå att man känner sig delaktig.