hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

En lista över saker jag skulle göra på sikt, om några år, OM jag bara kunde!

Igår kom det ju ut ett inlägg som handlar om vad jag skulle göra nu direkt, på en gång eller åtminstone inom en snar framtid, om jag bara kunde. Och dagens inlägg handlar om vad för saker jag skulle göra på sikt, om några år, om jag bara kunde.

Så på sikt, om några år, OM det var möjligt, om jag bara kunde, skulle jag:

- Flytta från lägenhet till hus
- Arbeta med det jag är utbildad till, nämligen Vårdadministratör
- Gifta mig
- Skaffa barn, som är min högsta dröm
- Övningsköra motorcykel med pappa för att ta MC-kort
- Ge ut minst en bok jag skrivit, på ett eller annat sätt
- Fortsätta skriva på mina bokidéer och skrivarprojekt
- Fortsätta resa och upptäcka nya länder, städer och kulturer

Japp, det var det jag kommer på just nu. Nu vet ni, mina kära läsare, vad jag drömmer om att göra på direkten och längre fram i framtiden, OM det var så att det var möjligt. Som jag skrev igår också, jag kan bara hoppas, hoppas, hoppas att det verkligen blir så att jag kan göra alla dessa saker en vacker dag.

Det är på grund av det, vetskapen om att jag någon dag kanske sitter där i mitt hus, med min make och mina två döttrar som utbildad Vårdadministratör och med en motorcykel i garaget och sjukdomar i bagaget, istället för i detta nu. Jag kan bara hoppas. Och klamra mig fast vid det lilla, lilla hopp som fortfarande finns kvar att det en dag kan bli såhär. Att jag en dag kan få bli mycket mindre sjuk. Eller till och med frisk.

Men jag vet ju att det tyvärr är väldigt, väldigt mycket att hoppas på och att chanserna är små att det blir så, så som läget är nu, så dom det ser ut nu. Men jag hoppas och drömmer ändå. Jag måste det. För utan hopp och drömmar har jag ingenting och kan likaväl kasta in handduken och ge upp och vänta på min egen död. Och det varken kan eller vill jag.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Nilla
skriven :

Det är jätteviktigt med hopp och drömmar och det gläder mig att se dina drömmar 😍

Svar: Ja, det är det verkligen! <3 Tack för att du läser <3
Hanna Andersson

2 Lina
skriven :

Jag önskar, av hela mitt hjärta, att du någon gång kommer att få göra alla de sakerna du har som dröm❤️ Och vi måste tro att det kommer bli så❤️❤️❤️

Svar: Tack så mycket, min älskade älskling! <3 Det hoppas jag med! <3 <3 <3 <3 <3
Hanna Andersson