Snart är det dags för Lina, Trisse och mig och sätta oss i bilen (jag brukar fälla sätet så jag halvligger, vilket är helt nödvändigt för ryggen) och åka ut till stugan. Jag orkar verkligen inte åka iväg, men jag har ju inte något val. Jag klarar mig inte hemma själv så jag måste följa med dit de andra åker. Jag får vara glad att de "bara" tvingar med mig 20 minuter bort med bil och inte ännu längre!
Mamma skickade två superfina bilder på havet och solnedgången igår kväll. Hon var ute och gick en kvällspromenad och hon tyckte det var så konstigt att gå ut och gå utan Trisse. Hon hade bajspåsar med sig (är man hundägare så är man) men ingen hund! Men Trisse är snart ute på landet och då är det fritt fram för mamma att ta med honom på promenader vid havet så hon slipper gå ensam med endast några bajspåsar som sällskap.
Vi har det verkligen bra som bor så nära havet och jag är så glad för de andras skull, de som kan utnyttja och njuta av närheten till havet på bästa sätt. ❤️
Önska mig lycka till att dagarna på landet går fort och så hanterbara som det bara går. I bästa fall tycker jag kanske till och med det är skönt att byta miljö, säng och tak att stirra upp i för några dagar!
Hoppas och önskar att det ska gå bra för dig på landet!
Önskar att din kropp och hjärna också ska vara så samarbetsvilliga som möjligt kommande dagar.
Väldigt vackra bilder : )
Många varma kramar fina vän<333