hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 23 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Mors Dag-fika med mormor och morfar! ❤️

Igår var det Mors Dag. Lina var ute för några dagar sedan och köpte vår present till mamma. Jag kom precis på att jag glömt ta kort på presenten, men jag ska göra det under dagen och lägga ut bilder då. Så kika in igen så får ni se vad det var mamma fick av Lina och mig. Om ni känner mig är en bra gissning inte allt för svår att klämma fram! Men ni får se.

Mormor och morfar kom hit för att äta rabarberpaj och fira Mors Dag. Mamma hjälpte mig på med klänning, sprutade en dutt parfym på mig (det kan behövas när man inte duschat på flera veckor) och sen var jag med en liten stund. Mormor och morfar pratar väldigt högt båda två. Det i kombination med slammer av tallrikar och det faktum att jag tvingades sitta och efter några minuter halvligga i soffan gjorde att jag gav upp. Det gick INTE mer.

Adrenalinet forsade, pulsen gick upp till ca 140, jag fick svårare med andningen och svetten började rinna ännu mer. Jag stod inte ut många minuter och det var tråkigt, jag har inte träffat mormor sen januari. Tänk, förr träffades vi fler dagar i veckan. Sorgligt. Hemskt. Jag saknar mormor (och morfar och övriga släkten) så otroligt mycket. De "försvann" i takt med att jag förlorade mitt liv.

Jag gick och kraschade i sängen. Men när mitt adrenalin ändå flödade och det gjorde att jag fick "falsk" energi och "falsk" styrka passade jag på att träffa en kompis som velat ses så länge nu. Så vi träffades, låg i sängen såklart (typ enda sätter jag kan umgås med någon). Sen när jag var själv efter en stund igen vällde kraschen över mig igen.

För att inte få en helt sömnlös natt, vilket jag vet att det hade blivit då jag känner min kropp och vet hur den och hur adrenalinet fungerar, tog jag en hög starka sömntabletter igår kväll. Så jag fick några timmars sömn. Skönt. Jag vågar inte ens tänka på i vilket fruktansvärt skick jag hade varit i nu annars, utan sömn, med tanke på hur eländigt jag mår nu efter att ha sovit ganska bra en hel natt.

Hoppas ni alla haft en fin söndag och en fin Mors Dag för er som firar det. Och kom ihåg, bilder på mammas Mors Dag present kommer senare idag. Så håll utkik! ❤️

I brist på present-bild blir det en bild på min lille pojk. Som jag älskar dig, mitt hjärta, det vet du! 🐶❤️

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: